När den förra regeringen lade fram sin regeringsförklaring 2014 stegrades förhoppningarna rejält. Äntligen sades det att vi skulle ha rätt att verka i vardagen på lika villkor som andra. Vikten av ökad delaktighet och tillgänglighet framhävdes. Det fanns också en ambition att förändra hjälpmedelssystemet i grunden. Det här är angelägna frågor som HRF och andra i funktionshinderrörelsen gemensamt lyft under många år.
Men av dessa löften har det blivit intet. Istället för konkreta förslag som faktiskt gör skillnad har vi sett mängder av utredningar och fina ord som mest kan karaktäriseras som symbolpolitik. Och de politiska visionerna har lyst med sin frånvaro.
Det har istället ofta varit tal om försämringar, vilket har tvingat oss till ständiga akututryckningar för att försvara våra rättigheter. Det är inte hållbart i längden och så får vi inte ett hörselsmart samhälle.
I den regeringsförklaring som gavs häromveckan av den nya regeringen fanns det ett fåtal förslag som berörde oss, men i ärlighetens namn tycker jag att vi kan förvänta oss mer. Jag är övertygad om att HRF:s roll kommer att bli än viktigare i framtiden. Vi är långt ifrån nöjda.
Vi kommer fortsätta vår kamp för mer textning, ökad tillgänglighet och att alla hörselskadade får det stöd de behöver, vare sig vi befinner oss i skolan, arbetslivet eller är pensionärer. Något annat är inte tänkbart. För att vi förtjänar delaktighet, på riktigt!