– Under inspelningar inbillar jag mig att jag hör

Redan som fyraåring bestämde sig Ylva Lööf för att bli skådespelerska. När hon var nio gick hon kurser i barnteater för elever vid Skara skolscen och som 22-åring flyttade hon till Stockholm för att studera på Scenskolan. Skådespelaryrket har hon hållit fast vid hela livet men hon har också skrivit pjäser, regisserat, producerat tv, pratat i radio och föreläst på Karolinska institutets universitetspedagogiska kurser för blivande docenter.

Ni har sett henne i tv-serier som Beck, Morden i Sandhamn och Millennium, i Kay Pollak-filmerna Så som i himmelen och Så ock på jorden. Och förstås SVT:s julkalender En hederlig jul med familjen Knyckertz.

Hennes pjäser har spelats på flera av landets stora teatrar. Ofta handlar de om allvarliga ämnen men det finns alltid med en dos humor och ofta även romantik. 

När hon nu sitter i klassrummet igen är det för att spetsa sin kompetens med en avancerad kurs i filmskådespeleri. I klassen finns 14 av landets skickliga aktörer och Ylva är äldst. Hon är också den som hör sämst, faktum är att hon ofta inte hör alls vad som sägs. 

– Jag har skrivtolkar på lektionerna och mina klasskamrater är underbart hjälpsamma – jag är lyckligt lottad som får vara en del i denna begåvade skara.

Kursen är på heltid och det är långa dagar med högt tempo. Ylva är med på allt, det är bara på luncherna som hon inte har skrivtolkning, då kommunicerar hon med en person i taget.

Hörselnedsättningen, eller hörselförändringen kanske är ett bättre ord, började märkas för mer än tjugo år sedan. 

– Jag började säga till folk att de skulle prata tydligare.

Under en filminspelning förstod hon att något var fel med hörseln.

– Det var en scen där jag hade rollen som advokat och jag skulle stänga av en bandspelare efter en viss mening, men jag kunde omöjligt höra det. De fick putta till mig på ryggen för att jag skulle veta när det var dags. 

Sedan dess har hon använt olika knep i jobbet. Filmteamen hjälper henne och ger signaler så att hon kan tajma replik och agerande. Det blir mycket kroppsspråk och taktila signaler. Hon är maximalt uppmärksam för att inte missa något.

– Det fungerar men tar mycket energi att vara så superkoncentrerad hela tiden. I somras hade jag en liten roll i en brittisk skräckfilm. Den spelades in i Sverige, i Tranemo, men allt var på engelska och jag var orolig för mitt uttal eftersom jag inte hört engelska på många år så jag hårdpluggade manus och min man fick godkänna uttalet, säger hon.

Att förlora taluppfattningen var en tuff motgång för Ylva Lööf. Hon hoppade av alla uppdrag och undvek sociala sammankomster.

– Jag kunde inte längre regissera eller jobba som tv-producent. Jag valde också att sluta föreläsa på Karolinska Institutet, ett uppdrag som jag tyckte väldigt mycket om.

Hon sökte vård, men trots otaliga besök hos läkare och audionomer har hon inte fått någon förklaring på varför hon inte kan uppfatta tal. Ylva blir upprörd när hon berättar om alla turerna inom vården. Hörapparater har hon provat, men de har inte hjälpt det minsta. Besöken hos audionomen upplever hon som frustrerande. 

– Jag fick kritik för att jag inte använder hörapparaterna tillräckligt mycket och att det är därför de inte hjälper. Men mitt problem är att jag inte kan utskilja vad som sägs och det blir inte bättre av hörapparater, snarare sämre.

Rena toner hör hon bra. Fågelkvitter och syrsor, dörrens ringklocka, mikrovågsugnens pip, regndroppar mot fönsterrutan och knarrande snö är exempel på vardagliga ljud som hon uppfattar utan problem. Tonaudiogrammet är därför vilseledande och audionomen har ingen nytta av det när hörapparaterna ska ställas in.

Ett taluppfattningstest ger en betydligt bättre bild av omfattningen av hennes hörselproblem.

– Jag uppfattar mycket lite på ett sådant test. Om jag inte kan se den som talar är det omöjligt för mig att höra.

Till slut var det en ung audionom som sa att Ylva i många avseenden kan betraktas som döv och rekommenderade att hon skulle lära sig teckenspråk. 

– Jag hade ingen kunskap om teckenspråk eller hur det är att leva som döv, allt detta behövde jag själv ta reda på och det har inte varit helt lätt.

Hon har gått teckenspråkskurs på distans i Örebro och nu på distans på Västanviks folkhögskola. 

– Jag tycker om teckenspråk och det är en stor hjälp för mig. Problemet är att jag inte har människor i min närhet som kan teckenspråk så jag kan inte använda det särskilt mycket och blir heller inte duktig på det. 

Att hon inte ställt mer krav på diagnos tror hon kan bero på att hon inte förlikat sig med tanken på att hörselförändringen är bestående.

– Varje dag blir jag förvånad över att jag faktiskt inte hör. Jag förstår att det verkar konstigt men så är det.

Ylva fick rådet att kontakta Hörselskadades förening i Stockholm för att träffa andra med hörselskador, så hon gjorde det och hon har varit med på några aktiviteter, bland annat en utbildning som ordnades ihop med Civilförsvarsförbundet för att bli instruktör i beredskap.

– Det är väldigt nyttig kunskap och ett bra arrangemang. Föreningen brukar även ordna fika i parken när det är fint väder och det är väldigt trevligt.

I framtiden vill hon gärna spela en roll som hörselskadad eller döv. 

Det skulle också vara spännande att någon gång spela hörselskadad.

– Jag får alltid roller som hörande och det är jättekul för då känner jag mig som mig själv igen och under själva inspelningen inbillar jag mig att jag hör, för jag kan ju medspelarnas repliker. Det är underbart. Men det skulle också vara spännande att någon gång spela hörselskadad.

Hon har i alla fall snuddat vid ämnet i en nyligen inspelad kortfilm, där hon gör rollen som mamma till en gravt hörselskadad tonåring som går på Riksgymnasiet i Örebro och bor på internat.

– Mamman är orolig för festande och nattligt dataspelande. Det var en slump som gjorde att jag fick rollen, jag träffade filmaren på en tillställning, vi fick väldigt bra kemi och när hon såg min showreel ville hon ha med mig i projektet. (Showreel är en kortfilm med klipp från tidigare roller, reds anm.)

Det var en hörselpedagog som upplyste Ylva om att hon kan använda skrivtolk. Det kunde hon boka hos Tolkcentralen. 

– Skrivtolk har varit min räddning. Däremot tycker jag att Tolkcentralen ibland fungerar dåligt, åtminstone här i Stockholm. Det är krångligt att boka och de gav mig fel information om rätten till tolk på utbildning.

Nu känner hon till sina rättigheter och på Stockholms konstnärliga högskola har hon skrivtolkar på alla lektioner. Skolan ser till att det bokas från Tolksamordningen på Stockholms universitet och hittills har det fungerat perfekt.

– Tolkarna skriver allt som sägs, även småprat som det blir i ett grupparbete. Eftersom jag inte kunnat hänga med i småprat i grupp på många år så blir jag extra lycklig för det.

Åldersskillnaden till klasskamraterna tycker hon inte varit något problem, hon känner att hon är en i gänget.

– De är omtänksamma och ser till att jag inte hamnar utanför. Vi har en Facebookgrupp där det skrivs intensivt så jag kan ta del av allt som händer. Sociala medier är fantastiskt!

Ylva Lööf är flitig på Facebook och hon kan vara vass i sina inlägg, till exempel riktade hon skarp kritik mot sjukvården i Västra Götaland när hennes pappa blev sjuk och hastigt gick bort i fjol.

Svensk sjukvård fungerar ibland skrämmande dåligt, anser hon:

– Regionerna bör läggas ned. Sjukvården borde vara statligt styrd. Sjukvård ska styras av proffs – inte av okunniga amatörer.

Ylva uttryckte sin åsikt även innan sociala medier slog igenom. 2008 skrev hon en debattartikel i Dagens Nyheter som fick stor uppmärksamhet. I texten varnade hon för följderna av ett förslag till ändrade regler vid tillsättningar av höga tjänster på våra universitet, den så kallade autonomireformen.

Förslaget gick igenom och Ylvas farhågor besannades i och med KI:s rekrytering av skandalkirurgen Paolo Macchiarini. När sanningen uppdagades fick Ylva frågan om hon var synsk. Hon hade redan skrivit en pjäs om upptakten till Macchiariniskandalen. Pjäsen blev plötsligt aktuell och fick urpremiär på Östgötateatern i regi av Marika Lagercrantz.

Ylva skakar på huvudet när hon berättar om det som hände. Att stå upp för sin åsikt tycker hon är en självklarhet, även om det kan ge fiender. Familj och vänner ger stöd när det stormar kring henne.

Kursen i filmskådespeleri ska snart avslutas och klassen är i full färd med att spela in kortfilmen Suveräna singlar, en romantisk komedi baserad på ett nyskrivet manus av Ylva Lööf.

I vår ska hon medverka i en film i Malmö där hon spelar hustru till en man som gestaltas av Michael Segerström. Filmens titel är Köttet lever.

– Det ska bli så roligt att vara gift med Michael Segerström, denna underbara skådespelare. Och så får jag känna mig fullt hörande igen, säger hon, även om det bara är på film.