Sofie Strid är präst i Carl Johans pastorat.
Hur kändes det att bli prästvigd?
– Det var mest en enorm glädje att få ”komma fram” efter tio års studier och få levandegöra en kultur och en gudsrelation som får finnas på teckenspråk i Svenska Kyrkan.
Hur blev du blev intresserad av yrket?
– Jag har alltid fascinerats av religion, filosofi, livskriser, psykologi, livsåskådning och existentiella frågor och något väcktes i samband med min konfirmation.
– Det blev starkare sedan när jag jobbade som yrkesmålare och hade förmånen få renovera kyrkor och kyrkorum runtom i Sjuhäradsbygden. Jag deltog i gudstjänster och tyckte det var en mysig känsla, meditativt och en härlig energipåfyllning för kommande veckan.
Sofie Strid
Ålder: 37.
Yrke: präst i Carl Johans pastorat.
Bor: Göteborg.
Familj: Make och barn.
Intressen: Friluftsliv, vänner, kultur i olika former och mysa på kafé över fika och samtal.
Hur kommer du att jobba nu?
– När jag ska ha gudstjänst är det viktigt att tänka på målgruppen, är det döva? Då ska det vara evangelium och predikan på teckenspråk.
– Då får andra som vill medverka boka teckenspråkstolk som tolkar till tal. Om det är riktat exempelvis till hörselskadade som önskar teckenspråk parallellt med tal så får det bli teckenspråkspåverkad svenska eller tecken som stöd, TSS. Vilken språkinriktning man ska använda
– Jag vill finnas till för alla som behöver mig. Man ska kunna komma precis som den man är.
Hur fungerade tillgängligheten under utbildningen?
– Det har fungerat toppen och det är jag så glad för. För det mesta har jag använt mig av teckenspråkstolkar. När jag reflekterar tillbaka känner jag förundran över att jag har träffat rätt personer som har kunnat hjälpa och bistå mig på olika sätt och vis.
Upplever du någon skillnad mellan att predika på teckenspråk?
– Jag tycker det är stor skillnad mellan att predika på ”talad svenska” eller svenskt teckenspråk. Evangeliet får uttryckas med kropp, själ, mimik, händer och går rakt ut från hjärtat på annat sätt med teckenspråk. Teckenspråket är ett visuellt språk vilket gör att synen som ett sinne får berikas och ges ett större livsdjup.
Vad har du för bakgrund?
– Jag är född döv och fick teckenspråk som mitt första språk. När jag var ungefär 4–5 år gammal så fick jag hörapparat och en hel del talträning så jag kan se mig som tvåspråkig, även om teckenspråket är mitt första språk.
– Jag är uppväxt i Skellefteå och gick Kristinaskolan i Härnösand, en grundskola för döva och hörselskadade, samt gick riksgymnasiet i Örebro. I Örebro gick jag målarprogrammet och blev yrkesmålare och flyttade till Borås 2004.
– Jag fick ibland pausa målararbetet under pågående verksamheter i kyrkan, och kyrkokaffet blev något som jag såg ofta fram emot varje arbetsdag.
– Efter ha fått gesäll- och mästarbrev lade jag penslarna på hyllan 2010. Jag hade under flera år haft en känsla, en kallelse som till slut inte gick att ignorera. Det är så svårt att förklara den känslan. Det var bara att följa det för det fanns liksom ingenting annat.
Hur blir man präst?
– Jag påbörjade mina studier våren 2010. Från och med 2013 så krävs det 255 högskolepoäng för att antas till det pastoralteologiska slutåret som är antingen i Lund eller Uppsala. Studierna omfattar bland annat en magisterexamen i teologi/religionsvetenskap. Utöver examen krävs det att man är antagen i något av de stift man önskar prästvigas i.
– Under hela utbildningen går man parallellt genom olika processer som respektive stift har. Efter slutåret prästvigs man i sitt antagna stift.
– Jag gjorde mitt slutår i Lund och prästvigdes i Göteborgs domkyrka 14 juni 2020 av biskop Susanne Rappmann. Vigningen finns på Youtube – med teckenspråkstolk i rutan.
Fotnot: Den första döva prästen i Sverige var Johan Selin Wisser från Härnösand som prästvigdes 2006.