Hörlurarna är kära vänner och jag är petig med hur de sitter och hur de känns. I 28 år, flera timmar om dagen har de suttit som klistrade på mitt huvud. Jag har egentligen bara haft ett riktigt jobb, programledare i radio. Ju mer jag sänt desto högre skulle det vara i lurarna, jag vill in i ljudet, jag vill att det ska fylla hela mitt huvud och det ska kännas i resten av kroppen. Alla ljud, röster, reportage, ljudeffekter, jinglar och musiken. Högre och högre.
Jag trodde förstås att jag skulle ha nedsatt hörsel så jag gick och kollade, jag hör perfekt! Ingen är mer förvånad än jag.
Jag är helt omusikalisk. Men ord, talade eller skrivna, är min musik. Där vill jag uttrycka mig. Det finns nyanser och en snabbhet som jag älskar. I tal är rösten verkligen ett instrument, i alla fall mitt instrument. I mitt jobb lyssnar jag också mycket efter det som int e sägs, jag lyssnar mellan raderna.
Jag fascineras av hur våra sinnen stärks och försvagas beroende på hur de mår. Många har tappat smak eller doft under pandemin och blir inte återställda. Då passar ett annat sinne på och tar mera plats, blir starkare.
Jag vill att ljudet ska fylla mitt huvud och kännas i kroppen.
Under ett år eller så jobbade jag tillsammans med kollegor som hade olika former av synnedsättning. Flera var helt blinda, till exempel den tekniker som fick den otacksamma uppgiften att lära mig tekniken, att ställa in ljud på enorma mixerbord med hundratals knappar, vred och reglar. Det vara också han som lärde mig redigera ljud, på den tiden på rullbandare. Hur lyssnar man efter det perfekta stället att klippa vid ett tonande S.
D är till exempel en perfekt första bokstav i ett klipp när man ska redigera ljud. Vi klippte bort långa bitar ur de där rullbanden och sedan skulle de tejpas in på ett annat ställe eller in på samma ställe när något annat klippts bort.
Det var små remsor överallt!
Utan honom hade jag aldrig lärt mig hur ljud faktiskt låter. Att tystnad är ett ljud. Nu kan jag gå in i ett rum och känna att det är så tyst att det verkligen hörs.
Allt han lärde mig om hur ljud egentligen låter har jag haft glädje av sedan dess. Jag blundar alltid när jag lyssnar på klipp, plötsligt skärps hörseln, precis som att man känner dofter bättre, intensivare, när man blundar.
Hur ofta blundar vi inte när vi kliver in i ett kök där doften av nybakade kanelbullar fyller rummet. Du drar in doften genom näsan och sluter ögonen, för att känna doften starkare.
Sedan jobbar jag precis tvärtom när jag till exempel kliver in på en offentlig toalett… Det är fint att man kan stänga av lite också.