Riksspelman som håller tonen

Mats Thiger är 57 år och bor i Aneby i Småland. Titeln riksspelman erhöll han 2001 i Hällesåker efter uppspelning inför en jury. Mats har hållit på med musik i hela sitt liv och normala år utan pandemi gör han framträdanden och besöker olika folkmusikarrangemang runt om i landet.

Han ger också ut skivor tillsammans med andra musiker. Till vardags undervisar han i fiol på Kulturskolan i Nässjö.

En ljudlig tillvaro med andra ord.

Det händer att han stänger av hörapparaterna för att få tystnad, till exempel på tåget till och från jobbet.

– Det är skönt att kunna göra det ibland, erkänner han.

Fast för det mesta har han hörapparaterna påslagna. När han uppträder på spelmansstämmor och liknande händer det att andra musiker undrar över detta.

– De frågar hur jag gör och om jag har en särskild hörapparatmodell. Många tar av hörapparaterna när de spelar eftersom de inte tycker att ljudet blir bra.

Han berättar då gärna om sina egna erfarenheter och ger tips om vad andra kan göra för att få det att fungera. Ju fler som är nöjda med sina hörapparater, desto bättre resonerar han.

Mats har vanliga hörapparater som han provat ut genom sin region. Det var inte helt lätt, han testade flera olika fabrikat och modeller innan han hittade rätt. Det allra bästa är att hörapparaterna har ett program som är inställt för musik.

– Det programmet är ovärderligt. Jag använder det alltid när jag spelar eller lyssnar på musik, till exempel om jag går på en konsert.

Musikprogram går att ställa in i de flesta hörapparater och cochleaimplantat, det är en audionom eller tekniker som gör det.

Andra program som man ofta har är normalläge, telespole, brusreduktion, tinnitusmaskering. (Se faktaruta nästa uppslag.)

– Audionomer missar nog ofta att berätta om möjligheten att ställa in musikprogram när man är där för att prova ut hörapparaterna. Då får man inte reda på att det finns och det är synd för musiken låter mycket bättre med det. Alla hörapparater är inte heller utrustade med ett musikprogram har jag fått veta.

Insikten om hörselnedsättningen kom stegvis för Mats. Han hade blivit riksspelman och bodde under en period i Uppsala för att läsa några kurser på universitetet. Han märkte att han hade svårt att höra föreläsaren trots att det fanns ljudsystem i salen. Om han satt i de främsta bänkraderna hörde han bättre.

– Men när jag satt längst fram för att höra föreläsaren så uppfattade jag inte frågor från de andra studenterna.

Han märkte också att det inte bara var i föreläsningssalen som han hade problem.

– Om den som pratade inte var vänd mot mig eller om det var sorl och buller runt omkring var det svårt att uppfatta vad som sades. Restaurangmiljö var hopplöst.

Eftersom det fanns hörselnedsättning i familjen, Mats far och farfar hörde dåligt, så bokade han tid hos en audionom för att ta reda på hur det låg till för egen del. Mätningen visade att han hade en lindrig nedsättning på båda öronen.

– Det var bra att få veta men jag var inte optimistisk inför att skaffa hörapparater eftersom jag visste att många musiker var missnöjda och tog av dem när de spelade.

En av Mats förebilder inom fiol, en man som inspirerat honom mycket och som gjorde att han upptäckte folkmusiken redan som tioåring, fick med åren nedsatt hörsel. Han kunde inte ha hörapparaterna i när han spelade på grund av distorsion (ljudförvrängning).

– Det gjorde att han inte spelade helt rent ibland.

Mats var därför aningen skeptisk när utprovningen satte igång, men han ville göra ett försök.

– Jag provade flera olika märken och hittade ganska snabbt ett fabrikat som har ett ljud som passar mig. Jag har haft samma fabrikat sedan dess fast olika modeller. Audionomen ställde in ett särskilt musikprogram. Det blev inte bra direkt men jag tog med fiolen till mottagningen och så fick hon justera tills det blev bra.

Att ta med instrumentet till audionomen är något han rekommenderar alla som spelar att göra i den mån det är möjligt. Att många är missnöjda med sina hörapparater tror han beror på att de är inställda i ett mottagningsrum där ljudmiljön är helt annorlunda mot i det verkliga livet.

– Det är viktigt att man talar om för sin audionom i vilka miljöer och situationer som hörapparaterna ska fungera optimalt så att hen verkligen tar fram och erbjuder en produkt som motsvarar dina behov. Det är jätteviktigt att du får rätt produkt, som dessutom är rätt inställd för dig. Gör du inte det riskerar du att få en produkt som inte motsvarar dina behov, därigenom går du miste om viktig livskvalitet.

– Man kan behöva justera många gånger, men man ska inte ge upp. Jag tycker inte att man ska acceptera att audionomen säger ”du kommer att vänja dig”. Det är visserligen så att man behöver vänja sig vid en annan ljudbild eftersom man kommer att höra ljud som man inte hört på många, många år och hjärnan behöver tid till att lära sig att sortera bort ovidkommande ljud, men hur de här ljuden låter är en annan sak. Där måste man kunna ställa krav på att de ska låta så som man vill.

Mats hade bakom-örat-apparater under ganska många år men råkade tappa en – den följde troligtvis med när han tog av sig glasögonen och hamnade i en snödriva.

– Vi var på Jokkmokks marknad och där brukar vara mycket snö. Jag hittade aldrig hörapparaten igen, berättar han.

Sedan dess har han haft i-örat-apparater. I början var han inte helt förtjust i ljudet som han tycker blir mer instängt och burkigt, men fördelarna övervägde.

– Det är mer praktiskt eftersom jag använder glasögon och de är mindre känsliga för väder och vind, tycker han.

Han har alltså haft samma fabrikat hela tiden – förutom några jobbiga månader. Det var när hans hörapparater var så utslitna att de behövde bytas ut och det visade sig att hans fabrikat inte längre ingick i det upphandlade sortimentet.

– Jag fick prova flera andra fabrikat men det blev inte bra. Till slut ordnade audionomen ett par av mitt vanliga fabrikat. Det var tur för jag hade nästan gett upp hoppet om att kunna höra då.

Mats undervisar i fiol på Kulturskolan i Nässjö. Där behöver han även höra vad elever och kolleger säger så det blir många skiften mellan programmen.

Ett hjälpmedel som han då uppskattar mycket är fjärrkontrollen. Med den byter han program och reglerar volymen. Visserligen går det nu att reglera sådant med en app i mobilen, men Mats tycker att det är mer praktiskt att ha fjärrkontrollen separat. Den lilla ”fjärrisen” är lätt att stoppa i en ficka och tar ingen plats.

– Jag har en extra fjärrkontroll för att den är så viktig. Utan den kan jag inte undervisa.

Han har även hörhjälpmedel för möten och en halsslinga till mobilen.

– De fungerar bra. Jag ber kollegerna att inte prata i munnen på varandra och placerar mig strategiskt för att kunna avläsa. Men jag uppfattar ändå inte allt, det inser jag när jag läser mötesprotokollen efteråt.

Genom åren har Mats träffat så många musiker och hobbymusikanter som har problem med hörseln att han bestämde sig för att skriva om sina egna erfarenheter i Spelmannen, en tidning som ges ut av Sveriges Spelmäns Riksförbund.

– Efteråt var det flera som kontaktade mig. Det visar att frågan är viktig.