Framför mig står en mamma och ett barn. De har låtit handplocka en vacker bukett med några röda rosor, brudslöja och gröna blad. Buketten ska slås in i ett silkepapper och expediten frågar barnet vilket papper som barnet tycker blir finast. Barnet väljer ett vinrött papper och expediten gör ett snyggt arrangemang. Barnet står vänd mot sin mamma, uppspelt och stolt över att ha fått välja papper. Jag tänker på hur viktigt det är att få känna sig delaktig, att bli sedd och hörd, räknas.
Det närmar sig min tur. Plötsligt dör hörapparaten på vänster sida. Jag tänker att det måste vara batteriet, men har inte fått någon indikation från apparaten om låg batterinivå. Har som tur är batterier i väskan. Jag betalar för min bukett och går till busshållplatsen.
Hittar en sittplats på bussen och byter batteri. Apparaten är fortfarande stendöd. Typiskt.
Överväger om jag ska åka hem och hämta reservapparaten som jag har kvar från tiden då jag endast hade menière på ena örat, men bestämmer mig för att låta bli eftersom jag i så fall skulle komma sent till festen.
Skruvar upp volymen till max på höger hörapparat och hoppas att det ska funka hjälpligt. Alla på festen vet att jag har en hörselnedsättning så jag får förklara läget.
Det är fint att se alla igen och det blir många kramar och snabba avstämningar.
Vid middagen, när ljudnivån stiger, får jag svårt att hänga med i samtalen. Något roligt har sagts och alla skrattar. Vill så gärna vara en del av det glada så skrattar jag med fast jag inte vet vad vi skrattar åt.
Ett stråk av ensamhet drar genom bröstet.
Efter kaffet är jag trött av höransträngningen så bestämmer mig för att gå hem. Får en trevlig pratstund i hallen med jubilaren och vi bestämmer att vi ska ses snart igen.
Ute är det mörkt och regnar. Ser i mobilen att Hörapparatservice öppnar klockan 9 dagen efter. Jag får hänga på låset och komma sent till jobbet.
Är där klockan 8.45. Två personer före. Det visar sig att högtalaren gått sönder och behöver bytas ut.
Jag frågar vad det kostar? Hörselteknikerna svarar att högtalarbyte ingår i den vanliga servicen och är gratis.Går därifrån, tacksam över att hörselvård och hörhjälpmedel inte behöver vara en klass- eller socioekonomisk fråga. Det är en förutsättning för att vi med hörselnedsättning ska kunna arbeta, vara delaktiga, bli sedda och hörda, räknas.
Låt oss aldrig sluta kämpa för detta!