Medieledare med knep för avkoppling

Hon berättade om detta i en krönika i Hem & Hyra för några år sedan, ”Andra kanske tar av behån, byter jeansen mot mysbyxor eller stänger av mobilen. Jag satsar på tystnaden”, skrev hon och förklarade i raden efter att hon har ett medfött hörselfel.

Krönikan uppskattades av läsarna. Flera gjorde samma sak, tog av sig hörapparaterna för att få ljudvila.

– Men jag minns särskilt ett mejl från en yngre kvinna som skrev att min text gjort henne motiverad att ta tag i sina egna hörselproblem. Jag blev glad för jag vet hur motvillig jag var till att skaffa hörapparater när jag var i den åldern, berättar Susanna.

Susannas hörselnedsättning upptäcktes vid en hälsoundersökning i samband med att hon började skolan 1968. Det visade sig att Susanna har en så kallad hängmatta, i bas och diskant hör hon bra men i mellanregistret (där talet ligger) går hörselkurvan ner.

– Man konstaterade detta och sedan hände inget mer. Det var inte tal om att jag skulle sitta långt fram i klassrummet eller något annat. Jag har aldrig under min skolgång fått någon särskild hjälp och jag kan så gott som säkert säga att det inte heller togs upp med mina föräldrar.

Susanna skakar på huvudet när hon berättar. I efterhand har hon funderat på vad det var för mening med att kolla elevernas hörsel när det ändå inte gjordes något efteråt.

Om jag inte kunde se den som pratade hängde jag inte med.

Det gick ändå bra för henne i skolan tack vare studieflit och avläsning.

– Men om jag inte kunde se den som pratade hängde jag inte med. Lärarna tyckte det var konstigt att jag hade så dåliga resultat på hörförståelseprov när jag hade bra resultat på alla andra prov.

Nej, röster från en bandspelare var hopplöst för Susanna, hon fick gissa sig till svaren. Att hon kunde ha fått skrivet underlag på hörförståelseproven var det ingen som informerade om, kanske visste inte lärarna att möjligheten fanns.

Fritiden ägnades åt bland annat volleyboll och scouterna och Susanna trivdes med sina kompisar men gillade också att dra sig undan och vara ensam.

– Jag tyckte om att göra saker på egen hand, läste mycket. Jag har alltid gått min egen väg och varit en solitär och det har nog mycket med hörseln att göra, säger hon.

Efter gymnasiet i hemstaden Jönköping flyttade hon till Umeå för att studera på kulturarbetarlinjen. Hon var tidigt inställd på ett yrke som skribent och fick praktik på bland annat Dagens Nyheter och sommarjobb på Jönköpings-Posten. Att hon hörde dåligt var inget hon pratade om i början av sin yrkesbana. Det var hård konkurrens om journalistjobben och hennes strategi var att jobba hårdare för att kompensera för sin funktionsnedsättning.

– Så var det och jag tror tyvärr att jag hade gjort på samma sätt om jag var ung idag. Man lägger på ett extra kol för att jobbet ska bli bra. Jag dubbelkollar för att vara säker på att jag uppfattat rätt.

Hon jämför det med rollen som kvinnlig chef, där hon behöver vara ”lite bättre, lite mer kompetent” för att inte bli överkörd.

Susanna Skarrie klättrade snabbt i karriären och innan hon blev chefredaktör på Hem & Hyra, som hon för övrigt var med och startade, var hon redaktionschef på Lärarnas tidning. Det hörsel­intensiva arbetet kostade på, hon kunde ibland vara helt slutkörd när hon kom hem. Men passionen för jobbet – drivet och viljan att utveckla tidningarna – gjorde att hon tyckte det var mödan värt. Hon fortsatte utan hjälpmedel tills kroppen protesterade.

– Jag var trött jämt och jag förstod att det var ohållbart i längden att behöva lägga så mycket energi för att höra. Då tog jag kontakt med hörselvården.

Det var för cirka 15 år sedan och Susanna kom till en av de auktoriserade mottagningarna i Stockholm. Hon hade låga förväntningar, ett försök med hörapparater många år tidigare hade inte varit lyckat, hon gillade varken ljudet eller utseendet på apparaterna. Det här gången gick det bättre.

– Audionomen var skicklig och tekniken hade utvecklats så det gick att ställa in hörapparaterna efter min hörselkurva. Jag tycker att de fungerar bra för det mesta. Visst är det lite meckigt ibland och man måste komma ihåg att ha med batterier, men jag är piggare och mår bättre när jag använder dem.

– När jag plötsligt kunde uppfatta kollegernas småprat så kände jag sorg över allt jag missat.

Även om hon inte längre döljer att hon har nedsatt hörsel gör hon heller ingen stor sak av det.

– Mina kolleger vet ju att de inte kan stå bortvända när de pratar med mig. Det har inte behövts några särskilda anpassningar, men när vi flyttade redaktionen såg jag till att vi fick ett runt sammanträdesbord i stället för ett avlångt som vi hade förut. Det gör det mycket lättare för mig att avläsa.

Som chef tror hon inte att hon haft medarbetare med nedsatt hörsel.

– Jag tror att jag skulle ha märkt det för om man själv brukar avläsa så blir observant på om andra gör det också.

Hon är glad att vara tillbaka på kontoret efter hemarbete under pandemin. Digitala möten var rutin även förut eftersom tidningen har redaktioner på flera orter, men nu kan hon blanda distansmöten med fysiska och slipper sitta framför en skärm precis hela dagarna.

Hon tycker det är en fördel att kunna träffa sina arbetskamrater. Trots febril verksamhet på redaktionen är det låg ljudnivå – akustiken är behaglig det finns avskilda utrymmen och små rum för dem som behöver sitta i fred.

– Jag inspireras av mina kolleger. De är tuffa, smarta och vågar testa egna grejer, säger hon och tittar ut över redaktionen.

Tidningens granskningar får ofta stor uppmärksamhet, reportrarna vinner prestigefulla priser, bland annat ”Årets granskning” och ”Guldspaden”.

Avslöjandena kan dock få oönskade konsekvenser. Efter att tidningen publicerat artiklar om ett företag som skickade ut bluffakturor till hyresgäster fick Susanna Skarrie hotfulla mejl och hennes familj utsattes för en hatkampanj på nätet.

Detta hände på hösten i fjol och hon säger att det var en svår tid men att det inte stoppat henne eller redaktionen från att fortsätta med granskningar.

Hem & Hyra bevakar allt som berör vårt boende, stort som smått. Ett återkommande ämne som tidningen tar upp är buller. Buller och störande ljud toppar nämligen listan över klagomål bland de boende. Inte bara buller från bilar, tåg och flygplan utan även hög musik, prat, surrande ventilation med mera påverkar boendemiljön. Buller skapar ohälsa och många kan inte ens få njuta av tystad i sina hem.

Susanna har egna erfarenheter av oönskat buller i bostaden.

– Det är väldigt individuellt vad man störs av. Min man kan bli störd av att grannar pratar eller har tv:n på hög volym, men sådant hör inte jag. Däremot märker jag av vibrationer som orsakas av olika typer av maskiner. När vi flyttade in i vår nuvarande lägenhet så vaknade jag på nätterna av vibrerade ljud. Ingen annan i huset hade klagat på detta och när jag tog upp saken så möttes jag av förvånade blickar. Efter lite efterforskning visade det sig komma från tvättstugan, när maskinerna var i gång skapades vibrationer som jag uppfattade väldigt tydligt. Tack och lov gick det att åtgärda med dämpande gummiklossar under maskinerna och regler om att man inte får använda maskinerna mellan vissa tider.

När helgen kommer vill Susanna röra på sig och vara utomhus. Hon går gärna på loppis och åker så ofta hon kan till lantstället i Småland. Två favoritintressen är klättring och kajakpaddling.

– Vi är ett litet gäng som paddlar ihop i Stockholms skärgård, det är ett fantastiskt sätt att uppleva naturen. När vi är ute i kajakerna så vågar jag inte ha hörapparaterna på, för om vi slår runt så blir de förstörda. Då är det svårt att höra vad de andra säger, avståndet gör att jag inte kan avläsa, säger hon.

Eftersom hon paddlar tvåmanskajak kan hennes sällskap förmedla vad de andra säger, så viktig information går ändå fram. Och även om det sällan händer att kajaken välter så vill hon inte chansa och ha hörapparaterna på.

– Jag har tänkt på att det skulle vara bra med reservapparater. Om de går sönder eller man skulle råka tappa bort en så är man ganska hjälplös, konstaterar hon.

Även med fungerande hörapparater har hon vid vid några tillfällen känt sig hjälplös den senaste tiden och orsaken är munskydd. Särskilt besvärligt var det under en tågresa i Italien och Frankrike tidigare i höst.

– De använde ju munskydd överallt. Alla som jobbade på tågen, i biljettkassor och på restauranger… jag kunde inte se vad de sa och det var dessutom främmande språk. Då kände jag mig handikappad. Min man fick ta samtalen när jag inte kunde höra, säger hon.

Susannas tre barn är vuxna och utflyttade, hon är numera även mormor. Alla barn och barnbarn hör bra, så hörselskadan som hon ärvt av sin pappa (”Han vägrade skaffa hörapparater”) har inte gått vidare till nästa generation. Nu nalkas julen och när familj och vänner samlas kan det bli högljutt och stimmigt. Då har Susanna ett knep för att få en stunds lugn och tystnad. Hon tar helt enkelt av sig hörapparaterna.