Att ha energi kvar efter arbetsdagen är viktigt för livskvalitén.
I våras arbetade Jessica Olsson, 50 år, hemma i stället för att varje dag åka till kontoret eller besöka kunder. Efter ett tag märkte hon att det påverkade hennes mående på ett positivt sätt.
– Jag blev piggare, orkade göra mer efter jobbet och stupade inte i säng tidigt på kvällarna som jag brukar, säger hon.
Förändringen gjorde henne förvånad eftersom tycker att hon har en väl fungerande arbetssituation.
– Jag har ett eget rum och vi är bara tio personer på kontoret. Jag har även bra arbetshjälpmedel och mina kolleger och kunder är väl medvetna om min hörselnedsättning och visar hänsyn. Dessutom har jag bara tio minuters väg till jobbet så pendlingen är inte heller ansträngande.
Jessica Olsson arbetar som verksamhetskonsult på ett företag som säljer affärssystem. Hon har många års erfarenhet av systemet och känner kunderna väl.
– Jobbet i sig är stressfritt men jag brukar ändå vara väldigt trött efter en arbetsdag. När jag jobbade hemma var det annorlunda, jag hade energi kvar och det var roligt att orka göra något mer, till exempel promenera eller fixa i trädgården, säger hon.
Hörselskadan upptäcktes vid fyraårskontrollen, men det var först i 20-års åldern som Jessica började använda hörapparater. När hon var 35 år fick hon plötslig hörselnedsättning på höger öra.
– Jag trodde först det var hörapparaten som slutat fungera, det var svårt att förstå att hörseln blivit så mycket sämre på så kort tid.
När hon var 42 år hände samma sak med vänster öra.
– Det var värre, nästan all hörsel försvann. Jag hade 10 procent taluppfattning på det örat.
Hon fick cochleaimplantat, CI, kort därefter och resultatet var över förväntan.
– En vecka efter inkopplingen hade jag 76 procent taluppfattning och nu har jag 90 procent.
I högerörat har hon ”den starkaste hörapparat som audionomen kan hitta” och tillsammans med arbetshjälpmedel fungerar vardag bra för Jessica.
– Jag informerar alla i min omgivning om hörselskadan. Om jag får en ny kund så berättar jag det direkt.
För första gången blev jag delaktig på fikastunden
Korridorssnack eller informellt prat runt fikabordet är något som en del kan sakna när de arbetar hemma, men för Jessica Olsson är det annorlunda.
– Jag kan ändå inte uppfatta särskilt mycket på en fikastund. I våras införde vi i stället digital fika och då blev jag för första gången delaktig på samma sätt som de andra, så den biten har också varit väldigt positiv, säger hon.
Jessica hoppas att det även framöver kommer att vara möjligt att arbeta hem-ifrån. Kanske inte i samma utsträckning som i våras, men i alla fall i viss mån.
– Jag vet att många tycker det fungerat väldigt bra att arbeta hemma. Det har på kort tid blivit en självklarhet att hålla digitala möten. Tekniken har egentligen funnits länge, men först nu har det blivit rutin att använda den.
Vid möten på distans det viktigt för Jessica att de andra deltagarna har videon på.
– En del har inte det utan sätter bara på mikrofonen, men då säger jag till att jag behöver kunna avläsa.
Det är också viktigt att deltagarna pratar en i taget.
– Att informera om vad man behöver hjälper mycket. Jag har aldrig varit med om att någon reagerat negativt på att jag säger till – tvärtom, alla vill hjälpa till.