Idrott och teckenspråk förde samman Otto Kingstedt och Karina Zhurak.
Efter dygn av ovisshet, sömnlösa nätter och oro kunde Otto Kingstedt krama om Karina Zhurak i staden Siret i Rumänien. Karina hade då färdats hela natten i en personbil från Odessa till den rumänska gränsen, Otto hade i sista stund lyckats boka flygresa med fyra mellanlandningar för att komma fram. När de några veckor senare sitter i vårgrönskan i ett friluftsområde söder om Stockholm och berättar om de dramatiska timmarna får de tårar i ögonen.
Flykten från kriget genomfördes med hjälp av en frivilligorganisation som ordnar transporter för döva och hörselskadade ukrainare.
– Min kontakt i London meddelade att Karina var på väg och då var det bara för mig att snabbt försöka ta mig till Siret, säger Otto.
Karina kastade lite kläder i en väska och hämtades av en bil. Hon kände inte föraren men bestämde sig för att lita på honom.
– Han körde jättefort och det var mitt i natten. Även om jag var tacksam över att vara på väg så grät jag för jag var så rädd, berättar Karina.
Karina Zhurak, 20, är hörselskadad och fick hörapparater när hon var två år. Hon berättar att hörapparater är gratis för barn och unga upp till 18 år i Ukraina. Vuxna måste betala, många har inte råd.
Hon är den enda i familjen som har nedsatt hörsel och på orten där hon växte upp, Torhovytsy, kände hon inga andra hörselskadade. Hon pratar ukrainska och ryska men det var först som tonåring hon fick chans att lära sig teckenspråk.
– Jag har alltid gillat sport och kom i kontakt med dövidrotten. Där fick jag vänner och kunde lära mig teckenspråk.
Karina flyttade till Odessa för vännernas och träningens skull. Det var där hon bodde när kriget bröt ut. Mobiltelefonen har en viktig roll för hörselskadade och dövas säkerhet i kriget. En app i mobilen meddelar om larm och händelser. Den hade Karina stenkoll på för att veta när hon behövde bege sig till ett skyddsrum.
Karina och Otto lärde känna varandra i fjol. De är båda löpare och tävlar med hörselskadade och döva. Karina satt hemma i Odessa och såg en webbsändning av ett lopp i Polen där 27-årige svensken Otto var med. Hon hade just då ingen tränare och skickade ett meddelande till Otto och frågade om han kunde coacha henne. Efter ett tag märkte de att de trivdes ihop även när de inte pratade träning.
Otto, som är döv och har CI, hälsade på i Odessa i höstas och vänskapen fördjupades. De använder internationellt och amerikanskt teckenspråk och det fungerar bra. De såg fram emot att ses igen och kunde inte ana att det skulle ske under så dramatiska omständigheter.
I Huddinge har Karina välkomnats av familjen Kingstedt. Ottos föräldrar är ett stort stöd. Karina har fått uppehållstillstånd och vill börja jobba. Så småningom vill hon utbilda sig till personlig tränare. Då behöver hon lära sig svenska men när de kontaktade komvux i Huddinge som erbjuder SFI (svenska för invandrare) för hörselskadade och döva, fick de nobben. ”Masskyddsdirektivet ger inte rätt till SFI” meddelar Skolverket. Så nu söker de andra lösningar för språkstudier.
Karina har däremot fått hjälp med sina krånglande hörapparater på en hörselmottagning i Stockholm. Att ha bra och välfungerande hörapparater underlättar.
Karinas familj är kvar i Torhovytsy.
–Mamma är sjuksköterska och vill hjälpa till på plats och pappa får ju inte lämna landet. Jag pratar med mamma varje dag och hoppas vi kan ses snart.
Fotnot: HRF har en insamling för att kunna skicka hörapparater och annat stöd till hörselskadade på flykt från krigets Ukraina.