Jag vet inte hur många gånger jag har sagt ”Jag ser inte vad du säger” under det senaste året. Jag har stått där, i mataffären eller väntrummet, mitt emot ett munskydd och ett par förvirrade ögon, och tålmodigt förklarat att jag inte hör: ”Nej, det hjälper inte att du höjer rösten. Jag kan inte se vad du säger bakom munskyddet.”
Men att jag hör med ögonen, det är uppenbarligen en främmande tanke för många. Så jag står där, framför plexiglas, visir och munskydd, och känner frustrationen växa medan jag förklarar. Igen och igen.
Känner du igen dig? Ja, vi är många som har det jobbigt nu, när munskydden blir allt fler. När jag nyligen pratade om detta i media blev gensvaret starkt. Hörselskadade från hela landet hörde av sig och berättade om hörselstress, utsatthet och ständig oro över att missa något viktigt.
Måste det vara så här? Är kommunikationsproblem en oundviklig följd av pandemin?
Nej, absolut inte. Vi har levt med pandemin i ett år nu. Vid det här laget borde varenda butik ha ljudsystem vid plexiglasen i kassan – mikrofoner, slinga och högtalare. Varje vårdmottagning borde ha samtalsförstärkare till hands. Och varje reception borde ha gott om skyltar och textdisplayer.
Vi i HRF har gjort mycket för att sprida kunskap och säkra hörselskadades delaktighet under pandemin. Men det räcker inte. Vi kan och vi ska göra mer. Mycket mer.”
Vill du hjälpa till? Då kan du gärna sprida HRF:s ”Råd om hörselsmarta samtal i coronatider” på horsellinjen.se. Om dessa råd var självklarheter överallt, då skulle livet bli betydligt mindre frustrerande, såväl i butikskassan som i väntrummet.