– Jag jämför mig aldrig med andra

Jeanette är nöjd med sin Ironmanmedalj, men livsstilsförändringen som träningen inneburit betraktar hon som den största vinsten.

– Det har gett mig en helt annat hälsa. Jag har säkert gått ner 10 kilo, är mycket piggare och har fått vänner för livet, säger hon.

Jeanette Terner har en grav hörselnedsättning sedan födseln. På vänster öra är hon helt döv och på höger beskriver hon att hon har cirka 50 procents hörsel. Hon använder CROS-apparater (Contralateral Routing of Signals) där en hörapparat tar upp ljudet på den döva sidan och skickar det till den hörande sidan för att skapa riktningshörsel och bättre taluppfattning.

– Jag skulle inte vilja vara utan dem.

Triathlon består av simning, cykling och löpning så det var en tuff utmaning Jeanette Terner gav sig på. Särskilt eftersom hon aldrig hade suttit på en landsvägs­cykel och inte behärskade frisim (crawl).

– Jag har alltid drömt om att klara en triathlontävling och närheten till Säter triathlon har nog haft betydelse för att jag blev intresserad. Eftersom jag närmade mig 50 så tänkte jag att det är nu eller aldrig!

Anledningen till beslutet var att Jeanette hade börjat bli försoffad. Orken tröt och hon hade ingen energi. Som ung höll hon på med ridning och skidåkning men när familjelivet tog över blev det ingen tid och kraft för träning.

– Jag var nog ganska lat, men jag promenerade mycket eftersom vi hade en hund.

Triathlon var något helt nytt för Jeanette och hon behövde lära sig allt från grunden. Därför gick hon med i den lokala klubben, Qwarnsvedens Triathlon. Det här var 2014 och träningen satte igång direkt.

– Jag var tydlig från första stund med att jag inte hör och jag har alltid blivit bra bemött i klubben. Det kan vara svårt att höra instruktioner, särskilt om man står ute vid en väg där det är trafik. Eller vid måltider på träningsläger där det är mycket sorl. Jag försöker alltid vända det bästa örat mot den som pratar.

Träningen har gett henne många nya vänner, den sociala samvaron i klubben betyder mycket.

När hon började med cykling så hade tränaren med ett par lurar till Jeanette. De ser ut som hörlurar och är gjorda i ett särskilt material som tar bort vindbrus men släpper igenom ljudet från annat runtomkring, till exempel trafik.

– De är absolut nödvändiga när jag cyklar, vindbruset blir alldeles för starkt annars.

Jag märkte inte bilarna förrän de dök upp alldeles bredvid mig.

Utöver lurarna så har hon skaffat en radar som varnar för trafik bakifrån.

– Det var väldigt obehagligt förut, jag märkte inte bilarna förrän de dök upp alldeles bredvid mig. Risken att vingla till och kanske krascha var stor.

Nu ser Jeanette på sin cykeldator som sitter på styret när det närmar sig bilar bakifrån.

– Det är en stor lättnad och trygghet att ha den.

Radarn har även en röd, blinkande lampa bakåt för att uppmärksamma bilisterna.

– Den har effekt, en gång kunde jag höra hur en lastbil bromsade in kraftigt när den upptäckte mitt bakljus. Sedan passerade den med rejäl marginal.

Att lära sig crawl i vuxen ålder är svårt och i bassängen kan man inte ha hörapparater.

– Det har ändå gått bra för tränaren har först en genomgång innan man hoppar i och så finns programmet uppskrivet på en tavla som står vid bassängkanten.

– På löpträningarna försöker jag hålla mig ute på kanten. Jag har fått hjälp med teknik och löpskolning av en coach.

Redan ett år efter att hon började med träningen ställde hon upp i  Vansbro triathlon, som är en halv Ironman. Loppet gick bra och året därpå var det dags för en hel Ironman i Kalmar, med 3,8 kilometer simning, 18 mil cykling och 4,2 mil löpning (maraton).

– Det var fantastiskt! Jag är långsam men uthållig. Känslan när jag passerade löpare på sista varvet har häftig. Under cyklingen är banan avstängd från annan trafik och det var skönt.

Före tävlingen måste alla deltagare vara med på muntlig genomgång, men informationen finns också skriftligt.

Den sociala biten i sporten har stor betydelse för Jeanette men under coronapandemin har hon inte varit med på de gemensamma träningarna med klubben eftersom hon har familjemedlemmar i riskgruppen. Men tränar gör hon ändå, med hjälp av en coach som ger henne ett individuellt program varje månad.

– Det kostar en del men jag ser det som friskvård och tycker det är värt det.

I år var målet att klara Vasatrippeln som innebär att genomföra tre olika lopp – skidor, löpning och cykel (mountainbike) – på Vasaloppsspåret. Men på grund av corona har alla lopp ställts in och Jeanette har ännu inte bestämt vad hon ska sikta på nästa år.

Men en sak vet hon: Det ska vara långt! Hon har insett att uthållighet är hennes styrka. Några krav på att det ska gå fort har hon inte.

Man måste våga ta för sig.

– Jag jämför mig aldrig med andra utan gör det här helt för min egen skull. Det får gå hur långsamt som helst, bara jag mår bra.

Studier visar att hörselskadade har lägre grad av fysisk aktivitet och idrottar mindre än andra. Jeanette tror att det till viss del kan bero på att man inte kan få kompletterande hörhjälpmedel för fritidsaktiviteter. Det finns arbetshjälpmedel, men de är bara till för arbetet och inte för privat bruk.

Har du känt att du blir utestängd från träning på grund av din hörselskada?

– Nej. Däremot tror jag att man måste våga ta för sig och berätta att vissa situationer är svåra.