Implantatet består av en yttre del med mikrofon och processor samt en sändare mot huden. En mottagarenhet är inopererad under huden och är ansluten till elektroder i hörselsnäckan. Elektroderna stimulerar nervcellskropparna i snäckan. Illustration: Karin Lodin
Helge Rask-Andersen, seniorprofessor vid Uppsala Akademiska och mottagare av HRF:s Stora Hörselpriset 2012 konstaterar att många fler skulle vara hjälpta av cochleaimplantat och att det är alldeles för få vuxna med grav hörselnedsättning som får det.
– De flesta har nog förstått nu att man även ska operera äldre. Resultaten blir lika bra som för yngre.
Att det ändå inte sker i den utsträckning det borde säger han beror på bristande kännedom om metoden, bristande vårdtillgänglighet och ekonomiska orsaker.
Många vet fortfarande ganska lite om de nya möjligheter som finns.
– Många vet fortfarande ganska lite om de nya möjligheter som finns idag för gravt hörselskadade och vuxendöva äldre.
Han säger att det inte har hänt så mycket de senaste åren när det gäller själva principen för hur hörseln stimuleras av elektroderna.
– Däremot har processorerna förbättrats. De har blivit mindre, har riktningsmikrofoner och har fler anslutningsmöjligheter, till exempel via bluetooth.
En ny metod är helt implanterbart CI där den första patienten opererades i september.
– Men det är som en del i en studie och är fortfarande lite på experimentstadiet. Det kommer troligen att ta några år innan det eventuellt kommer ut på marknaden.
För drygt tio år sedan kom en annan metod. Implantat med elektroder som är kortare och sannolikt mer skonsamma mot vävnaderna i snäckan. Dessa kallas EAS-implantat och står för elektroakustisk stimulering och innebär att personen behåller en del av sin hörsel i basfrekvenserna.
– Vid insättning av cochleaimplantat borrade man tidigare oftast ett hål på snäckans nedre vindling för att få in elektroden i snäckan. Detta innebär dock oftast att all eventuellt kvarvarande hörsel försvinner.
– Man har dock kommit underfund med att man kan sätta in elektroden genom runda fönstret (ett membran mellan innerörat och mellanörat) för att bevara snäckan och innerörats anatomi så mycket som möjligt.
– Tillverkarna har börjat använda tunnare elektroder för att möjliggöra hörselbevarande kirurgi. Att sätta in elektroden via ett uppborrat hål fungerar dock utmärkt när hörseln är borta före operationen.
Är operationen riskfylld?
– Den är oftast ganska enkel och tar cirka två timmar och dagen efter får man lämna sjukhuset.
– Vid operationen kommer man nära ansiktsnerven och det är känt att det har förekommit att den skadats, men det är extremt sällsynt. Man kontrollerar också nerven elektriskt under operationen.
– Även smaknerven ligger i det området och det har hänt att smaken påverkats på den sidan av tungan, men det är också ovanligt och det brukar vara övergående.
Martin Eklöf är ingenjör vid mottagningen för hörselimplantat på Karolinska universitetssjukhuset Huddinge.
Han upplever att den stora förändringen de senaste åren när det gäller implantaten är att alla modeller de nu använder klarar magnetresonanskamera, MR, upp till 3 tesla utan att riskera skador.
Det har också kommit processorer som bärs på huvudet istället för bakom örat, så kallade ”knapp-processorer”.
– Fördelarna är att du slipper ha något på ytterörat vilket är lämpligt i kombination med glasögon till exempel. Den är fukttålig och enkel att kombinera med ”badskydd”.
– En nackdel är att den är svår att kombinera med hjälm eftersom den är tjockare än sändarspolen på en traditionell processor.
En fråga som ständigt är aktuell när det handlar om cochleaimplantat är batterierna, eftersom ett CI drar mycket ström. De flesta har laddningsbara batterier, men ett problem är att de måste laddas ofta och att de flesta behöver minst två batterier till varje CI, ett som används och ett på laddning.
När Auris skrev om laddningsbara batterier till CI för fem år sedan, beräknades att de på en laddning klarar 12–20 timmar och att de behövde bytas ut efter ungefär ett år.
Martin Eklöf säger att alla CI-modeller numera har laddningsbara batterier, åtminstone som en möjlighet.
Batterierna håller längre nu, ibland flera år.
– Det är upp till användarna om de vill använda engångs- eller laddningsbara. Det finns även modeller som inte har någon möjlighet till engångsbatterier alls utan bara laddningsbara. I dessa fall går det att ladda eller lyssna med ett batteripack eller powerbank inkopplad med sladd.
Hur har utvecklingen varit för laddningsbara batterier de senaste fem åren?
– Den har gått framåt med flera procent. När det gäller hur länge batterierna håller så beror det mer på design och stimulering, alltså hur stora batterierna är och hur energikrävande överföringen är till implantatet och vidare till nerven.
– Jag upplever nog att batterierna håller längre nu, ibland flera år.