Fredrik låter tröttheten pysa ut i skogen

Fredrik Heyman säger att det rensar hjärnan att ge sig ut och springa på lunchen.
– När jag springer kan jag välja vilka ljud jag vill lyssna på och tröttheten får pysa ut!
Fredrik föddes hörande, men fick hjärnhinneinflammation vid 13 månaders ålder.
Efter det var han helt döv på högra örat och har även en hörselnedsättning på vänster öra.
– Jag har en hörselkurva med bortfall på höga frekvenser. Sannolikt har min nedsättning inte med öronen att göra, utan med hjärnan. Läkaren trodde att jag skulle ha väldigt svårt att lära mig prata och inte kunna lära mig något annat språk. Men så har det som tur var inte blivit, båda sakerna har gått bra, säger han.

Hela uppväxten levde han utan hörapparat, de analoga som fanns då tyckte han aldrig fungerade. Han var blyg och det tror han kan bero på hörseln och rädslan att svara fel eller på fel fråga.
– Den här rädslan är verkligen något jag fått jobba med att komma över. För att göra det har jag haft mycket stöd av min fru Marie, säger han.

Jag satte mig längst fram i högra hörnet

Fredrik gick i en klass med bra ordning, så skolan gick bra.
– Jag satte mig längst fram i högra hörnet för att täcka så mycket som möjligt av rummet. Sen frågade jag min kompis bredvid mycket. Jag har också blivit bra på att ”pejla” läget och har omedvetet lärt mig att avläsa. Även idag sätter jag mig gärna i ett hörn av bordet så ingen ska prata med mig från höger sida, säger han.
På högskolan när han utbildade sig till ingenjör blev det svårare.
– Det var större föreläsningssalar och mindre pedagogiska lärare, men jag klarade det, säger han.

Det var först när Fredrik började jobba på lastbilsföretaget Scania som han tyckte hörselnedsättningen blev ett större problem. Kontorslandskap, stora grupper och möten är tröttande. Vid en läkarundersökning fick han pröva de nya digitala hörapparaterna.
– De gjorde stor skillnad. Nu har jag även en trådlös mikrofon som jag alltid bär med mig, säger han och fingrar på mikrofonen som sitter på tröjkragen för att inte glömmas bort.

Fredriks fyra barn, som han kallar ”The fantastic four”, och stora kärleken Marie som han varit tillsammans med i 26 år, är inte hemma när Auris kommer och hälsar på. Bara den extremt kelsjuke sibiriska katten Findus kommer och vill säga hej. Marie är bortrest på kurs och barnen är hos kompisar och på aktiviteter. Men spåren av deras liv syn, bland annat genom veckomenyer och barnens scheman på kylskåpet.

Att leva med fyra barn innebär mycket ljud.
– Jag märker att hörseln blir väldigt selektiv hemma, ibland orkar jag bara inte. Men barnen har lärt sig att se när jag hör och inte hör. Ibland höjer dom rösten, ibland byter dom sida, ibland går dom till Marie. Ibland blir det ”Goddag, Yxskaft”, jag svarar på det jag tror dom frågar, säger Fredrik.

Att vara med familjen så mycket det går är prioriterat för Fredrik och han har varit pappaledig med alla barnen.
Men han tar sig också en del egentid till träningen.
Efter att ha tränat cykling i många år blev han lockad att börja springa mer av en kollega på Scania som sprang på luncherna. Han fastnade för träningsformen, men fick ont i ett knä efter ett tag.
– Någon på jobbet hade varit på en föreläsning om naturlig löpning och sa att ”five fingers”, barfotaskor, kanske skulle kunna vara en lösning, säger han.
Han testade och smärtan försvann!
– Jag kunde också springa mycket fortare och kände en helt annan frihetskänsla, säger han.

Barfotalöpningen ledde sedan till ett intresse för ultralöpning, lopp som är längre än ett maraton (42 195 meter). Förutom att springa ett maraton per år i italienska Ravenna springer han även årligen ett sjumilslopp på Roslagsleden.
– Det är så vacker miljö och blandad terräng, sen är det i mitten av juni så naturen är fantastiskt vacker, säger han.

Ett ultralopp springer man inte med benen, utan med pannbenet.

Drömmen är att springa Ultravasan, som är nio mil, och ett 100 miles-lopp, 16 mil.
Att springa lopp tycker Fredrik funkar bra.

Fredrik efter målgång i ett italienskt marathonlopp.– Det är alltid lite nervöst att höra all information innan start dock, eftersom jag plockar ur hörapparaten, men hittills har jag kommit iväg varje gång, säger han.
Men hur orkar man då springa så långa sträckor? Det handlar om att skaffa ett starkt psyke, menar Fredrik.
– Ett ultralopp springer man inte med benen, utan med pannbenet, säger Fredrik.

Förutom att delta i tävlingar har han utmanat sig på att springa en halvmara på egen hand en gång i veckan och har kommit upp i 94 halvmaror på 94 veckor när han träffar Auris. På de långa löpturerna är det skönt att lyssna på musik i hörlurar, men hörlurar går inte så bra ihop med hörselnedsättningen.
–Med hörlurar och mössa hör jag i princip ingenting, det kan vara obehagligt när jag springer där bilarna kör, säger han.

All löpning i barfotaskor kan göra vaderna stela och där kommer yogan in.
Under en resa till Thailand fick han och frun Marie upp ögonen för yogan, och sedan dess gör de yoga varje dag. Eller natt, skulle kanske vi morgontrötta säga, eftersom de går upp 4.20.
– Om vi ska få till en timme yoga om dagen måste vi kliva upp tidigt, och det är fantastiskt att få den stunden ihop varje dag, säger han.

Han tror även att avslappningen i yogan hjälper till att hantera hörselnedsättningen.
Fredrik gillar att fotografera och med hjälp av ett stativ och bluetoothfjärrkontroll fotar han sig själv både i spåret och på yogamattan och lägger upp bilder på sitt instagramkonto @barefoot_runner.

Det finns en till sak han gillar – att knyta paracord. Inspirerad av döttrarna knyter han armband av en speciell sorts snören. Denna teknik kom väl till pass när han inte var sugen på att köpa springsandaler för 800 kronor.
– De var i princip bara gjorda av en sula och snören. ”Det här kan man göra själv, tänkte jag” och köpte billiga flipflops och knöt. De blev superbra, säger Fredrik, som sprang hela sommaren i de hemgjorda tofflorna och även startade ett instagramkonto @flip_flop_huaraches, om hur han gjort dem, för den som vill göra samma sak.

Summan av alla laster är konstant.

Till dig som läser detta och skäms för att du inte tränat sen långt före jul, och inte orkat starta ett instagramkonto kommer här lite mer information om Fredrik:

Han ägnar sig inte enbart åt uppbyggliga aktiviteter.

I ett av husets rum har han låtit installera en fläkt, för att kunna röka cigarrer, eftersom cigarrer har varit ett stort intresse sedan gymnasiet.
– Summan av alla laster är konstant, säger han och demonstrationspuffar på en cigarr.

I rummet har han också installerat en hemmabio som han kan koppla till en streamer runt halsen som tar in tv-ljudet och ger filmljud direkt in i hörapparaten.
– Det blir helt fantastiskt bra ljud, jag hör så bra, samtidigt som det är helt tyst i rummet, säger han.

Nu har Fredrik börjat på nytt jobb. Inför detta hade han för första gången på en anställningsintervju en diskussion med arbetsgivaren om hörselnedsättningen, hur den formar honom och vad den innebär.
– Arbetsgivaren undrade om det var nåt speciellt. Ja, sa jag det tycker jag. Jag brukar ta mig tid att lyssna från början och när jag går ledarskapskurser får jag alltid höra att jag är bra på att lyssna, jag försöker se det som en tillgång, säger han.

Jag ställer frågorna i början, det är en läxa jag lärt mig.

Han har skrivit in i sitt cv att han har hörselnedsättning och försöker förekomma eventuella problem som uppstår för att han kan missa detaljer i samtal genom att vara tydlig med sin hörselnedsättning.
– Jag ställer frågorna i början, det är en läxa jag lärt mig. Jag är hellre dum från början än dum i slutet, säger han.
Han jobbar nu som projektledare med hantering av ballastvatten på Alfa Laval.
Hans uppgift är att hjälpa företaget att sälja ett kemikaliefritt reningssystem för ballasttankar. Sedan man kom på att det inte är så bra för havens ekosystem att fartyg korsar jorden och tar upp ballastvatten i ett hav och släpper det i ett annat har det kommit nya lagar kring dessa reningsprocesser.
– Det är en spännande och viktig produkt vi jobbar med, säger han.

Men hur blir det då med de för hälsan nödvändiga löpturerna på det nya jobbet?
Fredrik säger att han kommer ligga lite lågt i med dem i början, än så länge springer han ”bara” tre rundor i veckan.
– Jag vill ju gärna lära känna kollegerna lite först och det brukar man ju göra på lunchen. Men sen hoppas jag det ska kunna bli ännu fler springturer på lunchen även där, säger han.