Hårdare bedömning för att få arbetshjälpmedel

Det är Försäkringskassan, FK, som ger bidrag till arbetshjälpmedel för personer med en anställning. Upp till 50 000 kronor kan beviljas per person och även kostnader utöver det kan godkännas i särskilda fall.

Men Försäkringskassan har blivit mer restriktiv med att godkänna bidrag för arbetshjälpmedel, erfar Auris.

En av dem som märkt förändringen är Terese Kullberg, audionom på hörselmottagningen i Halmstad. Hon provar ut arbetshjälpmedel åt yrkesverksamma i hela Halland.

– Jag och min kollega som också arbetar med detta börjar bli uppgivna. Många av våra patienter får brev från Försäkringskassan där det står att deras ansökan inte kommer att beviljas, berättar hon.

Med patientens tillstånd kan Terese kontakta handläggaren på FK i egenskap av expert för att ta reda på vad det är för kompletteringar som de vill ha in. I diskussionerna med handläggarna tycker Terese att det verkar som att myndigheten vill skjuta över ansvaret på hörselvården.

– Generellt så hänvisar de till att hörselvården ska tillgodose patienten med de hjälpmedel som krävs för daglig livsföring, säger hon.

Exempel på ”daglig livsföring” kan vara att samtala med fyra personer på ett möte, sitta runt ett bord och äta eller fika, svara på frågor från en kund i kassan eller liknande. Sådana situationer ska en hörselskadad person alltså klara utan arbetshjälpmedel – de hjälpmedel som landstinget tillhandahåller ska räcka för det, anser Försäkringskassan.

– En patient hade uppgett att hon hörde bättre med Roger Pen (en riktmikrofon, reds anm.) än med bara hörapparaterna i samtal med fyra personer på jobbet. Handläggaren hade tolkat det som att hon inte alls hör den typen av samtal med bara hörapparaterna, vilket i så fall skulle betyda att landstinget inte tillgodosett henne med rätt hjälpmedel.

Daniel Hansson, områdeschef på avdelningen för funktionsnedsättning och varaktigt nedsatt arbetsförmåga på Försäkringskassan, förklarar att handläggarna har fått bättre stöd i att bedöma vad som ingår i den dagliga livsföringen (hälso- och sjukvårdens ansvar) när de utreder ansökningarna om bidrag för arbetshjälpmedel. Han tillägger att domar i förvaltningsdomstolarna har betydelse för besluten.

Auris har tidigare skrivit om Allmänna ombudets prövningar av Försäkringskassans beslut. Sådana prövningar görs hela tiden för att få fram vägledande domar med syfte att göra tillämpningen av reglerna likformig och tydlig.

Till exempel så ligger ett ärende nu hos Förvaltningsrätten i Stockholm, som ska avgöra om arbetshjälpmedel kan betraktas som rehabilitering trots att den sökande inte varit sjukskriven.

 

Bidrag för arbetshjälpmedel består av två delar, en del som bekostar själva utredningen som utförs av specialiserade audionomer eller företag inom hörteknik och en som bekostar hjälpmedlen. Efter att ansökan har skickats in till FK blir den sökande kontaktad – oftast via telefon – av en handläggare, som ska ta reda på hur hjälpmedlen kan vara till nytta i jobbet.

Helen Andersson, 50, arbetar på Vallberga Lantmän, en butik i Laholm som säljer bland annat foder, utsäde och utrustning för lantbruk. Hon har en grav medfödd hörselnedsättning och har använt hörapparater hela livet, gått i hörselklass och hörselgymnasium. Hon är alltså van användare av hörhjälpmedel. Hon har ganska nyligen provat ut nya hörapparater som hon är väldigt nöjd med. Men de räcker inte riktigt till i hennes arbete, till exempel på månadsmötena där alla anställda är med blir ljudet för svagt.

– En del kunder kan också vara svårt att höra. Ibland måste jag be någon av mina kolleger att ta över för att jag inte hör vad kunden säger, berättar Helen.

Hon ansökte därför om arbetshjälpmedel. Efter att ha skickat in blanketten blev hon uppringd av en handläggare som ställde frågor om hennes hörsel och om jobbet – hur hon löser lyssningssituationer med mera. Handläggaren frågade även om Helen har svårt att höra på fritiden och vad hon gör då. Helen håller på med hunduppfödning och sitter i styrelserna för Hallands Kennelklubb och Goldenklubben sektion Halland.

– Handläggaren menade att mikrofonsystemet skulle kunna användas även på föreningsmöten.

Det blev avslag. Helen fick inte ens bidrag för att göra en utredning. Hon tror att handläggaren tolkade det som att hon skulle använda utrustningen även på fritiden, vilket inte är tillåtet. Enligt reglerna ska arbetshjälpmedel endast vara en hjälp i arbetet. Allt utanför arbetet är hörselvårdens ansvar. Anledningen till att Helen sökte arbetshjälpmedel var att minska hörselstress och ansträngning i jobbet.

Extra svårt med alla munskydd och plexiglas vid kassorna.

Hon tänker inte överklaga beslutet. I stället får hon fortsätta be kolleger hjälpa henne att höra.

– Under pandemin är det extra svårt med alla munskydd och plexiglas vid kassorna, säger hon.

Martin Olausson, 50, global affärsutvecklare i Västerås, fick sin hörselnedsättning för bara cirka ett år sedan, tidigare hörde han bra.

I jobbet har han många möten och kontakter. Den försämrade hörseln påverkar honom mycket och även om han har hörapparater är han ofta helt slut efter en arbetsdag. Han behöver arbetshjälp­medel för att slippa anstränga sig maximalt för att höra på jobbet. När han skickat in ansökan till Försäkringskassan blev han uppringd av en handläggare. Martin tycker att samtalet kändes som ett förhör och det gjorde honom illa till mods.

Handläggaren ringde även upp en av Martins kolleger, trots att han inte gett henne som referens.

– Hon var inte alls beredd och tyckte det var obehagligt.

Även Martins chef blev uppringd av handläggaren. Chefen visste i och för sig att han skulle kunna bli kontaktad men var inte inställd på vad det skulle bli för typ av samtal och lade tonvikt på Martins kompetens.

Martin fick avslag och lämnade in kompletterande uppgifter, men fick avslag igen.

– Handläggaren undrade om jag ville ha ett annat hjälpmedel, ett som jag inte ansökt om, men om jag ville det behövde jag svara snabbt, berättar han.

Martin visste inte vad han skulle svara. Han kontaktade därför Hörsellinjen för att få information om vad som gäller, och rådfrågade även HRF:s juridiska stöd, Erik Ward.

– Det gör mig förbannad att jag ska behöva ägna tid åt överklaganden och juridiska processer när det gäller hjälpmedel som jag behöver för att kunna jobba. Dessutom så känns det verkligen inte som att Försäkringskassan på något sätt stöttar en i detta, utan endast försöker avslå ens begäran.

AB Transistor är ett företag med lång erfarenhet av hörhjälpmedel, bland annat för arbetslivet.

– Sedan i höstas så har det skett en ökning av avslag från Försäkrings­kassan när det gäller just arbetshjälpmedel. Vi märker att fler individer inte får de hjälpmedel de har behov av för att kunna klara av sitt arbete. Ibland görs inskränkningar i besluten så att man får vissa hjälpmedel, men inte alla som man har sökt om, berättar Andreas Jonsson, operativ chef.

– Ett skäl som kan anges vid avslag är att regionen inte fullt ut tillgodosett individens behov utifrån daglig livsföring. Man menar på att hörselvården har ett större ansvar. Men det är ofta stor skillnad på kraven på hörande på en arbetsplats jämfört med vardagliga sammanhang. I arbetet ställs helt enkelt ofta tuffare krav, säger Andreas.

I arbetet ställs helt enkelt tuffare krav.

Hörselskadades Riksförbund bevakar frågan noga och har kontakter med både Försäkringskassan och arbetsmarknadsministern.

– Vi anser att samhället ska ta ansvar för att hörselskadade som har behov av kommunikationshjälpmedel också får det. Den utveckling vi nu får signaler om är därför väldigt oroande. Det vore huvudlöst av Försäkringskassan att försöka skjuta över ansvaret på hörselvården, utan att säkerställa att de verkligen tar det ansvaret, säger Mattias Lundekvam, förbundsordförande.

– Risken är ju annars att individen tvingas bekosta hjälpmedel själv eller förlita sig på en välvillig arbetsgivare. Det skulle fullständigt undergräva hörsel­skadades möjligheter att ha ett fungerande arbetsliv. Och det skulle stå både individer och samhälle mycket dyrt.