Ida Bäckström från Umeå älskar att resa. I boken skriver hon om packning för cochleaimplantaten.
I januari 2013 vaknar Ida Bäckström en morgon med lock för sitt ena öra. Det andra örat är hon döv på sedan tre år tillbaka på grund av plötslig dövhet. Hennes sambo får skrika för att hon ska höra. Hon tänker att det är en förkylning och tar nässpray, men det hjälper inte och senare på dagen går hon till vårdcentralen. Därifrån skickas hon direkt till öronmottagningen och en läkare konstaterar att Ida drabbats av plötslig dövhet även på sitt andra öra, något som är mycket ovanligt.
Beskedet får henne att rasa ihop, hon kan inte tro att det är sant. Hon är 26 år och har precis tagit sig igenom den omställning som det innebar att bli ensidigt döv – vilket bland annat inneburit att hon sagt upp sig från sitt jobb som frisör och börjat studera på Komvux med målet att komma in på högskolan. Nu kan hon inte ens höra sin egen röst.
I boken Vad sa du? som gavs ut i januari, skriver Ida Bäckström om den turbulenta tiden efter beskedet. Hur hennes liv förändrades när hon på kort tid gick från att ha hört bra till att bli helt döv – och med outhärdlig tinnitus. Ångesten har henne i ett stenhårt grepp, framtiden är skrämmande.
Hon greppar efter alla halmstrån, uppsöker alternativmedicinare, förändrar kost och livsstil. Söker information och får råd av expertis, men inget hjälper.
Hennes läkare lyckas hitta orsaken till hörselförlusten. Ida får en förklaring, men inget nytt hopp. Men så får hon cochleaimplantat, CI, och ett visst hörande är plötsligt möjligt igen.
Hon skriver om upplevelsen av att höra med processorn, det låter verkligen inte alls som hon är van vid. Hon behöver träna mycket och efter en tid så har hon vant sig och kan till och med uppfatta en del människor i telefon. Men att gå på fest eller gå ut på krogen fungerar inte, då hör hon ingenting och blir bara utmattad.
Ida är också väldigt rädd för att hennes CI ska synas och lägger ner mycket tid på att ordna med hår och hårband för att dölja det. Hon skäms.
Många med nedsatt hörsel har gått igenom en liknande process, fast mindre dramatisk, både när det gäller sökandet efter en identitet och att acceptera sina hjälpmedel. Det är mycket igenkänning på sidorna.
Från att tidigare ha varit en hårt tränande idrottare, med inriktning på resultat, ändrar Ida inriktning och ägnar sig åt yoga, meditation och långa promenader i naturen. Hon söker efter en identitet och en mening, men det känns hopplöst. Vad ska hon ägna sig åt?
Så kommer vändpunkten: En resa till Nepal med vandring till Everest Base Camp och bestigning av Kala Patthar, 5 546 meter över havet.
När Ida står uppe på toppen, matt och frusen och med ett CI som inte fungerar på grund av kölden, tänds livsgnistan igen. Hon bestämmer sig för att göra det bästa av livet och att börja tycka om sig själv som hon är.
Fem år efter att hon blev döv har Ida Bäckström skrivit en bok om sin livskris och hon har varit flera vändor i Nepal, där hon fått vänner. Hon har numera två CI och sätter stolt upp håret så de syns.
Fotnot: Se även www.idabxtrom.com