Camilla Bengtsson laddar sina arbetshjälpmedel inför nästa pass på Hallands sjukhus Varberg.
Arbetshjälpmedel är numera en självklarhet för Camilla, utan den lilla mikrofonen som hon kan placera på kirurgen och den runda bordsmikrofonen som hon använder vid genomgångar, fortbildningar och möten, skulle det vara svårt för henne att arbeta som operationssköterska med den grava hörselnedsättning som hon har på grund av otoscleros.
– Utmaningen med mitt arbete är alla ljud runt omkring och vikten av att kommunikationen fungerar mellan mig och kirurgen och övriga i teamet.
– Hörapparaterna är otroligt viktiga förstås, men de räcker inte fullt ut i jobbet där vi ofta bär munskydd och jag behöver lyssna koncentrerat under lång tid och inte får missa något viktigt.
Utöver de båda mikrofonerna har Camilla ett hjälpmedel för att vakna vid akuta larm när hon arbetar natt.
Hon är tacksam att det fungerar så bra och att hon kan jobba med det som hon helst vill.
Hörselnedsättningen fick hon i 30-års åldern.
– Det var när jag studerade till sjuksköterska som jag efter en rejäl förkylning började höra väldigt dåligt på höger öra. Jag fick också kraftig tinnitus, berättar hon.
Det visade sig att hon hade otoscleros, en sjukdom som påverkar hörselbenens funktion. När hörselbenen inte fungerar kan ljudet inte transporteras från trumhinnan till innerörat och hjärnan får inga signaler. Den här typen av hörselskada kan ibland opereras, men resultatet är varierande.
– För mig hjälpte inte operationen, det blev ingen förbättring. Jag erbjöds en ny operation men tackade nej eftersom den kunde medföra att hörseln försvann helt och det ville jag inte riskera.
Hon fick hörapparat på höger öra och den gav god hjälp.
– Tinnitusen lindrades också av hörapparat så det var skönt, säger hon.
För sex år sedan fick hon otoscleros även på vänster öra. Efter den misslyckade operationen på höger ville hon inte försöka det igen och har nu hörapparat på båda.
– Jag har alltid haft välfungerande hörapparater. De senaste åren har de blivit ännu bättre med streaming och app i mobilen, tycker hon.
Dubbelsidig hörselnedsättning gjorde arbetssituationen svårare. Pandemin gjorde det ännu tuffare eftersom munskydd skulle vara på precis hela tiden, även utanför operationssalen.
– Usch, det var värsta tiden, tycker Camilla.
Jag behöver anstränga mig mycket mer än andra
Med åren har hon lärt sig hantera hörselnedsättningens konsekvenser – som att hon måste ta hand om hälsan extra mycket med goda rutiner, sömn och återhämtning. Hon är tacksam över att ha ett välfungerande arbetslag kring sig med kolleger som känner till att hon hör dåligt och att hon jobbar på ett mindre sjukhus med låg personalomsättning.
– Men jag behöver anstränga mig mycket mer än andra för att inte missa det som sägs.
– För att orka måste jag ge mig tid för återhämtning. Jag tränar också mycket, att vara i bra fysisk form är en fördel.
Det var audionomen som upplyste Camilla om att hon kan få arbetshjälpmedel. Audionomen ordnade tid hos en specialist på arbetshjälpmedel som tog reda på vilka behov Camilla har och föreslog teknik som kan underlätta.
– Hon hjälpte till med allt det praktiska kring ansökan. Sedan tog det lång tid innan det blev godkänt. Jag blev uppringd av handläggare från Försäkringskassan som hade många frågor. Min arbetsgivare skulle också svara på frågor. Det är ju dyr utrustning så jag kan förstå att det kollas upp, men samtidigt kan jag tycka att det borde vara enkelt att få hjälpmedel som gör att man kan jobba. Det är lätt att ge upp på grund av all formalia. Jag fick jättebra hjälp av audionomen, annars hade jag nog inte haft orken och tålamodet.
Camilla tycker inte att hörselnedsättning är ett hinder för arbete i vården.
Uppdelad ansvar
För arbetssökande och för personer som har varit anställda hos sin arbetsgivare i 12 månader eller mindre är det Arbetsförmedlingen som ansvarar för bidrag till arbetshjälpmedel.
För personer som har varit anställda i mer än 12 månader är det Försäkringskassan som har motsvarande kostnadsansvar.
Hjälpmedel för den dagliga livsföringen är det hälso- och sjukvården som ansvarar för.
Rapport i november
Inspektionen för socialförsäkringen, ISF, har nu för första gången granskat hur bidrag för arbetshjälpmedel används och om det har skett någon förändring över tid.
Anledningen till granskningen är att systemet har varit relativt oförändrat under lång tid, samtidigt som arbetsmiljöansvaret och synen på vad som är normal utrustning på en arbetsplats förändrats.
ISF ska presentera rapporten 20 november.
– Det kan till och med vara en fördel eftersom patienter som själv hör dåligt uppskattar att träffa någon som förstår deras behov.
– Det finns dessutom så många olika typer av arbetsplatser inom vård, man kan arbeta på vårdcentral, inom äldreomsorg, på små privata mottagningar och mycket mer – så det går att hitta något som passar.
Och hon tycker att man ska stå på sig och söka bidrag för arbetshjälpmedel.
– Det underlättar enormt att kunna slappna av och lyssna.
HRF kräver ändrade regler
Camilla Bengtsson fick de arbetshjälpmedel som hon ansökte om, men många hörselskadade får avslag. Sedan 2018 har Försäkringskassan blivit betydligt mer restriktiv med beviljanden.
Orsaken är den förordning som styr bidrag till arbetshjälpmedel för syn- och hörselskadade (Förordning 199:1046). Där görs en uppdelning mellan vardagsliv och arbetsliv.
Auris har i flera artiklar berättat om förtvivlade och förbannade yrkesverksamma som nekas hjälpmedel för jobbet.
HRF har tagit upp problemet med ansvarig minister vid flera tillfällen och även önskat boka ett möte, men utan respons.
I slutet av oktober skickade förbundet en ny skarpt formulerad skrivelse till socialförsäkringsminister Anna Tenje med önskemål om ett möte och krav på skyndsamt agerande i frågan för att förhindra att fler hörselskadade drabbas av ohälsa och trängs ut från arbetsmarknaden.
Skrivelsen skickades samma dag som Anna Tenje fick svara på en interpellation i ämnet av riksdagsledamot Jonathan Svensson (S).