Peter Gerhardsson, blivande förbundskapten Damlandslaget.
Det märks att Peter Gerhardsson har något spännande på gång när han träffar Auris på Skatås motionscentrum i Göteborg. Platsen är vald för att vi i lugn och ro ska kunna prata ostört, fiket är nästan tomt på vardagsförmiddagen. Personalen i kassan hejar glatt på Gerhardsson. I närheten finns flera bollplaner, men det är inte här han tränar sitt lag. BK Häcken håller till längre åt nordväst, på Hisingen.
Peter Gerhardsson, PG som han kallas, berättar att ser fram emot nya utmaningar efter åtta säsonger som chefstränare i BK Häcken.
– Jag bestämde innan säsongen startade att den här får bli den sista. Det känns helt rätt. Jag tror man ska byta jobb emellanåt, det är utvecklande.
Det spekuleras en hel del om vart han kommer att gå. Blir det Hammarby, Uppsala, Helsingborg eller kanske rentav en utländsk klubb? Han vet att jag är nyfiken men kan inte berätta något än.
En och en halv vecka senare håller Svenska Fotbollförbundet presskonferens på Friends Arena i Solna och avslöjar att Peter Gerhardsson tar över som förbundskapten för damlandslaget efter Pia Sundhage. Han tillträder jobbet efter fotbolls-EM som avgörs i Holland 16 juli till 6 augusti 2017.
Vilken skräll! Nyheten hamnar i topp på nyhetssajterna och intervjuerna avlöser varandra.
– En fantastiskt spännande och rolig utmaning. Jag är väldigt euforisk i själen. Det är lite som julafton, säger Peter Gerhardsson till de församlade journalisterna.
Peter Gerhardsson
Ålder: 57 år.
Bor: Göteborg.
Familj: Hustrun Linda, en son 3,5 år, en dotter och en son som är vuxna.
Jobb: Fotbollstränare. Ny förbunds-kapten för damlandslaget i fotboll.
Bakgrund: Fotbollsspelare (anfallare) i Upsala IF (1967–77), Hammarby IF (1978–87), Vasalunds IF (1988–90), Enköpings SK (1991–92). Tränare sedan 1993, senast i BK Häcken 2009–2016.
Fritid: Familjen, musik och fotboll.
Övrigt: Utbildad polis och idrottslärare.
Damlandslagets nye förbundskapten är hörapparatanvändare sedan många år.
– Det var runt år 2000 och jag jobbade som polis i Uppsala när en kollega sa att han tyckte att jag borde kolla min hörsel för det verkade som jag hörde dåligt.
Peter Gerhardsson gick till hörselvården i Uppsala, där det konstaterades att han hade nedsatt hörsel på båda öronen. De identiska kurvorna gjorde att läkaren bedömde att skadan var medfödd.
– Fast jag kan inte påminna mig om att jag haft problem med att höra under min uppväxt. Mamma påpekade väl någon gång att jag hade svårt att lyssna. Men så är det väl ofta för ungdomar…
Han fick hörapparater, i-örat-modeller, och det har han fortsatt med sedan dess.
– Jag kommer ihåg att läkaren frågade om jag ville ha en eller två hörapparater. Jag fattade inte varför jag bara skulle ha en när jag hör dåligt på båda öronen.
Han kommer aldrig att glömma hur det var att gå ut från hörcentralen med hörapparaterna i för första gången.
– Det var nästan en chock med alla ljuden som var så starka. Fågelkvitter, knastret av grus under skosulorna. När jag satte på musik i bilen så hörde jag diskanten tydligt. Då förstod jag varför familjen ofta klagat på att jag spelade för högt. Jag hade skruvat upp för att höra. De tyckte det var skönt när jag började använda hörapparater, säger han och skrattar.
Han använder apparaterna jämt och tycker inte att de är i vägen. När han lyssnar på musik – vilket han ofta gör – sätter han hörlurar utanpå. En jättebra lösning, tycker han. Däremot har han ingen bra lösning på blåsigt väder.
– När det blåser så blir det ett obehagligt fräsande ljud i hörapparaterna, säger han och tillägger att det blåser en hel del på en fotbollsplan i Göteborg.
Hittills har han inte varit tränare för någon spelare med hörselnedsättning. Inte vad han vet i alla fall.
– Det skulle säkert fungera. En spelare med nedsatt hörsel är kanske extra koncentrerad och uppmärksam. Man måste vara öppen och berätta vad man behöver hjälp med.
Kommunikationen måste fungera i ett fotbollslag och med spelare från många länder är det inte självklart att alla förstår det som sägs med en gång.
– Jag får ofta förklara för var och en vad de ska göra på träningarna. Jag måste vara tydlig.
För hans egen del så tror han att det är en fördel att vara den som leder och ger instruktioner och anvisningar. Om många samtalar i en stor lokal kan han ha svårt att uppfatta vem det är som pratar, var rösten kommer från.
– I normala fall är det inte så mycket snack i fotboll. Man ropar till varandra på planen och det är en fördel att kunna höra var medspelarna är.
Han har jämfört tränarjobbet med att vara manager för ett rockband.
– Dynamiken i ett band är viktig liksom i ett fotbollslag. Målvakter och försvarare kan jämföras med trummisar och basister. Sedan har du excentriska sångare och målskyttar. Det är viktigt att du har alla de här personerna. Och att alla förstår sina olika roller.
– Att vara fotbollstränare är inte som ett vanligt jobb utan mer som ett livs-engagemang, sammanfattar han.
Med sådan syn på tillvaron är åldersbestämd pension inte så relevant. Peter Gerhardsson, som är 57 år, menar att det är passionen för det man gör – och hälsan – som avgör hur länge man vill och kan hålla på. Han var nyligen på en konsert med Ian Hunter, rockmusiker född 1939.
– Han är 77 år, men vad gör det? Han är ute på turné och han trivs med det han gör. Konserten var väldigt bra.
Peter Gerhardsson kommer från Uppsala. Pappan var ordförande i Upsala IF och blev hans första tränare. Förutom fotboll spelade han hockey, bandy, badminton och tennis när han växte upp.
– Jag tror det var bra att jag höll på med många sporter, det gav bra fysik och bra speluppfattning. Och så var det roligt.
Så småningom blev det fotboll för hela slanten. Han har spelat för Upsala IF, Hammarby IF, Vasalunds IF, Enköpings SK. Hans position var anfallare. Bland höjdpunkterna i karriären var i Hammarby när han avgjorde mot IFK Göteborg i första SM-finalen 1992. Hammarby blev sedan tvåa och vann sitt första så kallade stora silver. Vid sidan av fotbollen utbildade han sig först till polis på Polishögskolan och sedan till idrottslärare på Gymnastik- och idrottshögskolan, GIH, i Stockholm. På den tiden var fotbollspelare inte någon heltidssysselsättning, inte ens för spelare i allsvenskan.
– Det är enorma skillnader idag när man kan leva på att spela fotboll. Träningen har också förändrats mycket, spelarna är betydligt starkare och tränar mer. På min tid tränade vi fyra kvällar i veckan. När jag spelade i Uppsala jobbade jag som polis och senare, när jag spelade i Vasalund, studerade jag heltid på GIH och jobbade även som polis en del helger för att behålla legitimationen.
Samtidigt hade han familj med små barn. Han pluggade på bussen till skolan och på håltimmarna. För att vara pigg på träningarna efter de långa dagarna hade han tagit hjälp av kostrådgivare för att kunna äta rätt.
– Idag är det ingen spelare som hade pallat leva så. Vi var hårdare förr, säger han och skrattar.
Det var när han studerade på GIH som han bestämde sig för att bli fotbollstränare. Första laget han tränade var Upsala IF, han var tillbaka där han började. Därefter har han coachat BKV Norrtälje, Bälinges damlag, Enköping (assisterande), Helsingborgs IF (assisterande) och så nu senast BK Häcken, där han började 2008. Han har även tränat Pojk- och U21-landslag 2002–2004.
Vad är roligast med tränarjobbet?
– Alla delar är roliga. Att åka iväg på match borta är kul. Likaså en hemmamatch med bra stämning. Men jag gillar även vardagen. Jag försöker göra det bästa av varje dag och känner aldrig att jag inte vill gå till jobbet. Det är spännande att se hur spelarna utvecklas. Det tar aldrig emot att svara på ett jobbsamtal även om det ringer på en ledig dag. Om man bara går och längtar efter semester är det något som är fel, tror jag. Det är klart att man kan längta efter att göra en resa, men då är det en annan sak.
Peter Gerhardsson berättar hur en vardag som chefstränare i BK Häcken kunde se ut: Han sticker hemifrån strax efter sju, springande. Att springa till jobbet är hans sätt att hålla sig i form och ger honom en stund för sig själv. Löptempot är lugnt, han jagar inga tider.
– Jag tänker bra när jag springer och lyssnar på musik samtidigt. Jag får idéer och kommer väl förberedd till jobbet.
Det tar honom ungefär 40 minuter att jogga till Häckens träningsanläggning på Gothia Park Academy på Hisingen. Efter frukost och möte med de andra ledarna är det samling och genomgång med spelarna 9.30. Klockan 10 startar träningen som håller på till 11.30. Därefter är det lunchpaus. Klockan 14 är det ibland dags för ett andra träningspass, till exempel styrka. Efter en del administrativa sysslor, mejl och annat, sätter Peter Gerhardsson på sina hörlurar och drar hemåt. Då brukar han promenera och samtidigt klara av telefonsamtal.
Hur det blir att springa till och från jobbet som förbundskapten för damlandslaget återstår att se, men han vill gärna fortsätta med sin rutin.
– När jag var tränare i Helsingborg så bodde jag nära anläggningen och då fick jag springa en omväg.
När han är ledig tittar han mycket på fotboll och ibland sparkar han lite boll tillsammans med sin 3-årige son. Hustrun Linda Blom, som spelat i damallsvenskan, delar hans intresse för sporten. Han har varit gift tidigare och har två vuxna barn, en dotter som bor i Uppsala och en son som bor i Stockholm. De har båda spelat en hel del fotboll men har nu slutat.
Som ni kanske märkt i texten så har Peter Gerhardsson ett annat stort intresse vid sidan av fotboll, nämligen musik. Han har ett kompisgäng som han bara pratar musik med och han går ofta på konserter. Han lägger gärna en vinylplatta på skivspelaren och gillar att klämma på ett riktigt album – läsa texterna, titta på bilderna, känna. Att Bob Dylan fick årets Nobelpris i litteratur tycker han är helt rätt, likaså att han inte kom på prisutdelningen.
PGs Sound är en etablerad term i BK Häcken, 70 låtlistor på Spotify har det blivit genom åren. Sista listan lades ut i november.
Han erkänner att han inte har superkoll på damfotbollen ännu men om några månader ska han ha tagit reda på allt han behöver veta för att kunna leda damlandslaget till nya segrar.
Han hyser stor beundran för sin före-trädare Pia Sundhage, som dessutom alldeles nyligen utsågs till Årets Göteborgare trots att hon varken är född eller bor i staden. Kanske kan Peter Gerhardsson också kamma hem den utmärkelsen så småningom.