Begagnade hörapparater får nya användare i Georgien

Kalle Spens, 79, har varit professor i hörselteknik på Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm. Han är även medlem i HRF och har genom åren drivit projektet tillsammans med Helena Lanzer Sillén, 88, som tidigare varit kanslichef på Hörselskadades förening i Stockholm.

Georgien är ett litet land vid Svarta havets östkust. Likt många länder med låg eller medellåg bruttonationalinkomst har man brister i hälsovården och det är ungefär tre gånger så vanligt med hörselskador bland nyfödda i Georgien som i Sverige.

– Det beror bland annat på att gravida inte får samma mödravård som i Sverige och att till exempel öronsjukdomar inte tas om hand, vilket kan leda till hörselskador. Ett problem är också att många läkare skriver ut preparatet gentamicin mot inflammationer. Patentet har gått ut och medicinen är därför billig, men kan ge hörselskador, säger Kalle Spens.

Idén att åka till just Georgien kom från Lela Nozadze, som är från Georgien men kom till Sverige som gästforskare vid
Institutionen för Tal, Musik och Hörsel på Tekniska Högskolan i slutet av 1990-talet.

– Jag fick höra att Kalle och Helena haft ett projekt i Ukraina och jag frågade om inte Georgien vore ett bra land att ta sig an nästa gång, säger hon.

Lela Nozadze följde med på den första resan till Georgien som tolk.

– Teamet bodde då hemma hos mina bekanta i Georgien, säger hon.

Med åren blev hon så intresserad av hörselfrågor att hon själv utbildade sig till audionom och är verksam som det i Sverige. Hon var inte med på senaste resan till Georgien, men engagerar sig forfarande i projektet eftersom hennes hjärta slår för hemlandet.

Det finns en dövskola i Tblisi, men eftersom barnen måste åka hem på helgerna har inte alla råd med skolan, så många barn blir sittande i vanliga skolor utan att höra något. För barn med hörselnedsättning saknas ofta pengar till en hörapparat.

– De får ett liv med funktionsnedsättning som lätt skulle kunna avhjälpas, säger Kalle Spens.

Sedan 2013 hörseltestar det svenska teamet alla yngre skolbarn och ofta många äldre på den ort de besöker.

– Många har donerat hörapparater till oss genom åren och sedan vi i höstas blev nominerade till Svenska Hjältar i Aftonbladet har ännu fler velat skänka till oss, säger Kalle Spens.

Nyligen tillbringade han tre veckor i Georgien med ett svenskt hörselteam på nio personer och två lokala kontaktpersoner. På en större skola sätts sex, sju mätstationer upp där man testar hörseln på både barn och vuxna – många lärare –  både från skolan och kringliggande skolor. Ryktet om att den svenska gruppen är på plats sprider sig snabbt och ibland kommer människor från bergsbyarna för att få hjälp.

– Vi har med oss utrustning för att programmera hörapparaterna. De första vi hittar brukar kunna få sin apparat innan vi åker hem. För dem vi upptäcker sent anpassar vi apparaten till audiogrammet, men de får den i handen efter det vi åkt. Det tar nämligen tid att göra i ordning den personliga insats som sitter i örat och tillverkas lokalt, säger Kalle Spens.

Hörapparaterna kan vara upp till tio år gamla och ändå fungera bra. Batterier är dock dyra på plats, så man brukar ha med sig batterier att skänka också.

Helena Lanzer Sillén har hängt med på resorna fram till 2013, men numera jobbar hon enbart med projektet på hemmaplan.

– Jag har kryckor och går illa nu, så det fungerar inte att följa med längre, säger hon.

Hon har samlat många fina minnen från möten med människor i Georgien.

– Föräldrarna blir så glada när deras barn får hörapparat och kan höra, säger hon.

Ofta har hon fått frågan om det inte känts osäkert att åka till landet, men det har egentligen bara varit en gång teamet haft anledning att oroa sig.

– Det var strax före kriget 2008 då myndigheterna vädjade att vi skulle åka till Sydossetien, UD hade sagt att vi inte skulle åka dit men Georgien ville visa befolkningen att de ställde upp för dom i krigsområdet lika mycket för som alla andra. Vi åkte dit med militäreskort och 53 personer fick hörapparat. Det gick bra, säger Helena.

Georgiska myndigheter har alltid välkomnat Kalle, Helena, Lela och deras kolleger. På senaste resan ordnades ett seminarium som besöktes av bland andra Sveriges ambassadör och hälsoministern från Adjara, en autonom republik i sydvästra Georgien.

Under de år projektet har hållit på har vården utvecklats i landet. Staten har börjat screena alla barn vid födseln, som vi gör i Sverige och budgeterar nu för att kunna dela ut hörapparater till en del barn.

–Men alla vet dock inte att de har hörselskada och många har inte råd att resa och göra ett audiogram. Dessutom finns få audionomer i landet eftersom det ännu inte finns någon audionomutbildning i Georgien, säger Kalle Spens.

Georgien har också börjat utföra operationer med cochleaimplantat, CI, och den svenska kirurgen Eva Karltorp har som en del i projektet varit på plats i landet och vidareutbildat läkare som utför operationer.

Men CI-operationerna har inte bara positiva effekter, utan kan även medföra problem.

– Behöver man laga dem får man inte reservdelar gratis från vården och många har inte råd att köpa dem själva, säger Kalle Spens.

Lela Nozadze hoppas att projektet ska kunna fortsätta inspirera Georgien att i framtiden starta både audionomutbildning och specialpedagogutbildning.

– Idag tror många i Georgien att det inte är bra att lära barnen teckenspråk, men vi vet ju att det är nödvändigt, säger hon.

De hörapparater som tillverkas i världen räcker bara till tio procent av de behövande, enligt Kalle Spens. Och trots att det svenska teamet testat runt 3 400 personers hörsel och delat ut cirka 105 hörapparater bara under den senaste resan till Georgien finns det väldigt många personer kvar som skulle behöva deras hjälp.

– Men det känns ändå väldigt
meningsfullt. Vi hade flera nya personer som följde med på årets resa och har redan fått en inbjudan att komma till staden Kutasi nästa år. Det är väldigt roligt att kunna hjälpa så många på det här sättet, säger Kalle Spens.