Beatrice Westlund lär sig teckenspråk för Mollys skull. Att lära sig ett helt nytt språk är svårt, tycker hon.
Att lära sig ett helt nytt språk på 240 timmar är inte rimligt. Det menar Beatrice Westlund från Kungsbacka, som tillsammans med sambon Fredrik går Tuff-utbildning under våren. De vill lära sig teckenspråk eftersom dottern Molly, 3, har en hörselnedsättning.
– Vi vill försäkra oss om att kunna kommunicera oavsett vad som händer med Mollys hörsel framöver. Det är en trygghet om hörapparaterna går sönder eller om det är dålig ljudmiljö och svårt att höra, säger Beatrice.
Innan Molly föddes hade de aldrig varit i kontakt med hörselvården och de kände ingen som använder teckenspråk så allt var nytt för dem. Under tre veckor/år, får de lektioner av döva lärare på Vänerskolan.
Under kursveckorna bor de i anslutning till skolan och Molly får barnomsorg där.
De andra föräldrarna var på samma nivå och vi tränade intensivt.
När Auris pratar med Beatrice har hon och Fredrik gått första delen i kursen.
– Vi lärde oss jättemycket! Eftersom lärarna är döva så tvingades vi att använda teckenspråk hela tiden. De andra föräldrarna var på samma nivå och vi tränade intensivt. Efteråt var vi helt slut, men det var det värt, säger Beatrice.
Hon märker att teckenspråk gynnar Mollys utveckling även i det talade språket.
– Om hon inte hittar det svenska ordet så kan hon visa med tecken och då kan vi säga ordet som hon letar efter.
Det var genom barnhörselteamet i Göteborg som Beatrice och Fredrik fick information om Tuff-utbildning. Efter en introduktion på mottagningen tar de nu alla chanser att lära sig mer. De tittar på filmer på youtube och teckenspråkiga program på tv, men tycker inte att det går att jämföra med lektionerna som de får på Vänerskolan.
– Hela Tuff-konceptet känns inarbetat och effektivt. Varenda timme är guld värd, säger Beatrice.
Föräldrarna har rätt till ersättning för förlorad arbetsinkomst under utbildningen, men Beatrice tycker att ersättningen är för låg.
– Det är synd om ekonomin blir ett hinder. Jag är föräldraledig med Mollys lillebror som nu är 8 månader, så för mig är det inte så stor skillnad, säger hon.
Tuff kan se olika ut
Infördes 1998 för att föräldrar till hörselskadade och döva barn ska kunna använda teckenspråk i kommunikationen med sitt barn.
Består av kurser på olika nivåer: bas, fortsättning och fördjupning. Totalt 240 timmar som kan fördelas över tid efter föräldrarnas önskemål.
Föräldrarna ska få delta på Tuff oavsett barnets ålder, men förordningen säger att de med yngre barn ska prioriteras.
Hålls idag av fem utbildningsanordnare. Staten finansierar verksamheten och Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM, beslutar om tilldelning av statsbidrag och står för utvärdering. Kostar cirka 10–14 miljoner per år.
Cirka 420–480 föräldrar går utbildningen varje år. Under pandemin minskade antalet men är nu på väg uppåt igen.
Föräldrarna ska ha gått introduktions-utbildning i regionen eller ha motsvarande kunskaper i teckenspråk för att gå.
HRF:s Föräldraföreningar ordnar aktiviteter för familjer med hörselskadade barn. Se hrf.se under föreningar.
Efter del tre av Tuff-kursen är de långt ifrån fullärda, det är hon medveten om. För att kunna kommunicera på teckenspråk behöver de öva mycket mer. Beatrice har skrivit på en namninsamling för fler Tuff-timmar och hoppas att det blir en förändring.
– Det är klart vi är oroliga för hur det ska gå när timmarna är slut. Det är ju ett helt nytt språk för oss och man kan undra hur bra man skulle vara på till exempel franska efter 240 timmar om man var nybörjare, säger hon.
Tuff-utbildningar ges av kursanordnare som är godkända av Specialpedagogiska skolmyndigheten, SPSM. Upplägget kan se olika ut, vissa erbjuder kvällskurser en gång i veckan, medan andra anordnare erbjuder lägerveckor eller distansutbildning.
Föräldrar kan använda sina 240 timmar som de vill och de kan läsa olika typer av utbildning, till exempel en lägervecka och därefter kvällskurs, eller att gå hos en eller flera utbildningsanordnare.
Den utbildning som Beatrice och Fredrik går ordnas av DHB Västra och hålls i SPSM:s Vänerskolans lokal. Kursen sker på plats en vecka i taget.
Krav på fler timmar har lyfts flera gånger genom åren. Nästan alla som går, cirka 90 procent, har liksom Beatrice och Fredrik inga förkunskaper i teckenspråk och behöver mer tid för att komma upp i en nivå som räcker för att kunna kommunicera med barnet. Det handlar inte bara om att bygga upp ett ordförråd utan även om att lära sig grammatik och syntax. I de nordiska länderna är det endast Sverige och Norge som har begränsat antal timmar, norska föräldrar får 1 600 timmar och svenska alltså 240.
Skolverket konstaterade redan 2004 att antalet Tuff-timmar borde vara fler och SPSM föreslog till den förra regeringen att öka timmarna till 340 i ett första steg, men fick ingen återkoppling på det. Nu lyfter myndigheten frågan på nytt till den nya regeringen.
Liksom andra språk förändras teckenspråket ständigt. Barnens utveckling gör också att föräldrarna behöver utöka ordförrådet för att hänga med. En del löser det på egen hand genom att gå kurser på till exempel studieförbund eller folkhögskolor. Det här är en fortsättning som Beatrice har funderat på.
Maria Kero, utredare på SPSM, tipsar om att anhöriga till personer med funktionsnedsättning kan få ekonomiskt stöd från SPSM för att läsa korta kurser med inriktning mot funktionsnedsättning vid folkhögskola eller studieförbund. Det finns då möjlighet att få bidrag till kost och logi upp till 30 dagar per år och ett bidrag per timme upp till 240 timmar per år. Det är Utbildningsminister Mats Persson (L) som ytterst ansvarar för frågan. Han säger i en intervju med Sveriges Radio att man ska titta på hur stödet kan förbättras, men han anser att dagens stöd är tillräckligt för de flesta. Något löfte om förändring kan han inte ge. Att ta bort begränsningen i antalet timmar skulle bli för dyrt, säger han.
Fotnot: Information om bidrag för korta kurser finns på: www.spsm.se/stod/bidrag/privatpersoner/bidrag-vid-vissa-korta-kurser/