En promenad gör gott. Anna märker att tinnitusen lindras av fysisk rörelse.
Auris träffar Anna på hennes arbetsplats Visma i Växjö där hon arbetar med digital marknadsföring av företagets bokföringsprogram som riktar sig till småföretagare.
Det är en påtagligt bra ljudmiljö i konferensrummet, med heltäckningsmattor och ”tygbulor” på väggarna.
– Jag hade tur att lokalerna renoverades under tiden jag var sjukskriven. Att vi har fått en bättre ljudmiljö är en orsak till att jag kunnat komma tillbaka efter hörselnedsättningen.
Under våren 2018 hade Anna sedan en längre tid haft det stressigt både på arbetet och privat.
– Det var väldigt mycket på jobbet, och jag hade bland annat genomgått en skilsmässa. Jag fick en hög tinnitus som tilltog. Sedan upptäckte jag helt plötsligt: Jag hör ju ingenting på höger öra!
Hon kontaktade företagshälsovården som skickade henne till hörselvården. Hon hade då börjat oroa sig för att hon skulle kunna ha en tumör på hörselnerven eftersom ensidig hörselnedsättning och tinnitus är två symtom för det.
– Då var jag väldigt skör. Vid första besöket började jag gråta och kunde inte sluta, säger Anna.
Hörseltesterna visade att hon bara hörde dova ljud och var nästan döv på höger öra, men undersökningar med magnetkamera visade att hon inte hade en tumör.
Anna Säll
Ålder: 45.
Bor: Vederslöv, utanför Växjö.
Gör: Arbetar med digital marknadsföring.
Familj: Pojkvännen Jocke, tre barn: tvillingarna Gustav och Vilhelm, 14, samt Lovisa 12. Mor, far, tre syskon.
Intressen: Barnen, hälsa, meditation, yoga, träning, läsning, musik.
Anna beskriver sin tinnitus som fruktansvärt ihärdig och att den har två ljud; som en flygplansmotor som ibland får sällskap av ett pipande ljud.
– Jag vaknade på nätterna och trodde att det var brandlarmet. Jag kunde inte sova, jag blev deprimerad och fungerade inte längre socialt. Jag undvek att gå ut och äta eller att vistas någonstans där det fanns höga ljud. Allt kändes jobbigt.
Anna hade tidigare haft något nedsatt hörsel på höger öra, men det var inget hon bekymrat sig över. Hon kände till lite om tinnitus eftersom hennes pappa har det.
– Men jag hade inte en tanke på att något sådant här kunde hända. Och jag hade aldrig riktigt förstått hur fruktansvärt jobbigt det är med tinnitus.
Läkarnas förklaring blev att Anna hade utmattningssyndrom och att hennes hörselnedsättning och tinnitus berodde på psykisk stress.
– Men min känsla är att många läkare verkar ganska okunniga om plötslig hörselnedsättning och tinnitus.
Efter semestern 2018 blev Anna sjukskriven på heltid. Tinnitusen hade börjat ta över hennes liv.
– Jag har alltid varit ganska utåtriktad och nu var jag inte längre samma person. Jag kände mig utanför och hängde inte längre med i samtalen.
Så fort jag blir stressad blir tinnitusen outhärdlig
Anna tycker att hon blev väl bemött av hörselvården och hon fick också så småningom prova ut en hörapparat och träffa en specialist på Acceptance and Commitment Therapy, ACT, en vidareutveckling av kognitiv beteendeterapi, KBT.
– Även om jag fick tjata och ligga på lite själv för varje steg i rehabiliteringen så gick det ändå relativt snabbt, tycker hon.
Det dröjde till oktober förra året innan hon fick prova ut hörapparat till höger öra.
– Den gjorde extremt stor nytta för mig. Även om jag inte riktigt har vant mig vid ljudet i den. Jag hör ändå lite av vad folk säger. Framför allt gör hörapparaten så att det kommer in ljud som konkurrerar med tinnitusen.
– Jag har den nästan alltid på mig utom när jag ska sova och då gäller det att somna kvickt innan tinnitusljuden tar över.
I samband med att hon träffade ACT-terapeuten fick hon även delta i en träff med andra som har tinnitus. Att träffa andra med samma problem tycker hon var skönt.
– Något som kom in ganska tidigt var acceptans. Att man är hjälpt av att försöka acceptera och gå vidare samt vara snäll mot sig själv och unna sig själv pauser. Ibland kanske jag till exempel måste säga till barnen: ”Idag är mamma jättetrött, jag behöver gå och lägga mig”. Jag förstår att många med tinnitus tycker att det känns hopplöst, men jag vill inte att den ska styra mitt liv. Jag försöker se till att leva så att kroppen i övrigt ska må så bra som möjligt.
Redan tidigt hade Anna känslan att hon ville försöka ta tag i problemet och inte vänta på vad vården kunde göra.
– Jag kände att ingen kommer att fixa det här åt mig. Jag måste ta rodret och försöka uppfinna mig själv igen. Jag började fundera på vad som skulle funka för mig, googlade efter information som en amatörresearcher och tog reda på så mycket som möjligt. Jag gick också med i HRF:s Facebookgrupper för hörselskadade.
Anna hade hållit på med yoga i drygt tio år när hon förlorade hörseln på höger öra.
– Men jag hade egentligen inte riktigt insett varför jag tyckte det var så fantastiskt, hur mycket det hjälpte mig att stressa av.
Hon konstaterade att hon hanterade tinnitusljudet bättre när hon inte var stressad och förutom yoga började hon även med meditation och mindfulness, medveten närvaro.
– Jag tror på kopplingen mellan mentalt välbefinnande och kroppen. I dag börjar jag varje dag med att meditera i minst 20 minuter. Det skapar marginal för att orka med dagen. Jag gör också regelbundet yoga hemma samt går på yogapass minst en gång i veckan.
När hon mediterar följer hon ibland instruktioner från någon app för meditation och ibland sitter hon bara i tystnad.
Anna säger att hon alltid varit en person som satt hög press på sig själv, men nu försöker hon att bli bättre på att läsa av hur hon mår, vara snäll mot sig själv och ge sig själv pauser.
– Jag tror att tinnitusljudet är lika starkt nu som när jag mådde som sämst, men när jag är i balans blir det möjligt att filtrera bort och jag uppfattar det inte på samma sätt. Men så fort jag blir stressad blir tinnitusen outhärdlig.
Anna använder också en hörtaktik och försöker placera sig så att hon har det hörande örat åt rätt håll. Hon försöker också att undvika jobbiga ljudmiljöer.
– Till exempel kassan på Willys i Växjö är fruktansvärd. Det blir ett otäckt ljud när varorna åker upp på bandet och dessutom är det så många andra ljud omkring där att det blir outhärdligt.
Ibland använder hon öronproppar och ett tag använde hon dem nästan hela tiden. Men efter att hon av en läkare fått rådet att tinnitusen kunde bli värre av att stänga ute ljud slutade hon med det.
Anna är tacksam över hur hennes arbetsgivare hanterade situationen när hon först var sjukskriven på heltid och sedan stegvis ökade arbetstiden så att hon nu åter arbetar heltid.
Att jobba hemifrån är guld värt.
– Det har funkat fantastiskt bra. Jag har fått frihet att komma tillbaka på mitt sätt. Min chef såg till att jag i början inte hamnade i stora möten eller i långdragna projekt. Jag har också fått ett rum som jag kan gå in i då det blir för mycket ljud och jag jobbar hemifrån på fredagar.
– Att jobba hemifrån är guld värt, jag är tacksam att ha den möjligheten. Då stiger jag upp, skickar iväg barnen till skolan, brygger kaffe, slår på laptopen och sätter igång. Inga ljud eller röster alls på hela dagen och jag behöver inte prata med någon utan kan skriva eller planera i tystnad.
– Jag uppskattar mina kolleger kolossalt och jag är en social person – men ibland är det verkligen skönt att få jobba i lugn och ro och inte ha några möten. Jag får massor gjort de dagarna.
Anna har arbetat på Visma i cirka sex år och är en av drygt 20 personer på avdelningen. Företaget håller till i en byggnad där det jobbar totalt cirka 400 personer, och i hela den norskägda koncernen finns cirka 8 500 anställda. Vägen till digital marknadsföring har bland annat gått via jobb på ett spelbolag och ett telekomföretag och ett företag som tillverkade slipsar.
– Marknadsförare var inget jag direkt utbildade mig till utan något jag halkade in på. Jag gick turismutbildning i Ystad, drev sedan restaurang ett år ihop med ett par vänner. Efter det flyttade pluggade jag bland annat turism i Spanien, jobbade på hotell i England och pluggade internationella relationer i Göteborg.
– Men när jag träffade min exman bestämde jag mig för att flytta hem till Småland igen.
I början av 2019 intervjuades Anna i fackförbundet Unionens tidning Kollega om sin erfarenhet av tinnitus. Detta har lett till att en hel del hört av sig och velat prata.
– Det har nog varit ett par personer varje månad. Senast i förra veckan var det en lantbrukare från Mellansverige som hörde av sig. Det är också förvånansvärt många i min omgivning som har berättat att de har tinnitus.
Anna berättar för de som kontaktar henne vad hon har gjort. Hon vill poängtera betydelsen av acceptans, att försöka bli vän med ljudet.
– Det kanske kan låta provocerande och det är nog inte vad folk vill höra, men det har gjort stor skillnad för mig. Jag tror egentligen inte att man ska hoppas på att när man vaknar upp en dag så är tinnitusen borta.
– Jag menar inte att man ska lägga sig platt och ge upp. Men ofta blir det bättre med tiden, säger hon.
En sak som hon tycker är jobbigt med att förlora hörseln på ett öra är att inte kunna avgöra varifrån ljud kommer.
– Hemma händer det ibland att något av barnen ropar något som jag inte hör och jag kan inte heller höra var de är. Det kan vara svårt att få dem att komma till mig istället för att ropa.
Men Anna tycker inte att det som har hänt bara har varit negativt.
– Jag har saktat ned tempot, lyssnar mer på kroppen och ägnar mig mer åt intressen som har med hälsa att göra. Jag tycker trots allt att mitt liv har tagit en ganska skön vändning.