Polis fick ersättning för hörselskada

För drygt tio år sedan märkte polisinspektör Leif Östberg, 61, som då arbetade som trafikpolis att han började höra dåligt samt att han hade tinnitus.

– När hörseln försämras successivt så märker man det inte själv. Så det var egentligen min dåvarande sambo som upptäckte det. Hon tyckte att jag sa ”Va?” alldeles för ofta.

Leif undersökte hörseln och det visade sig att han hade en typisk bullerskada med nedsättning på de höga frekvenserna och han fick hörapparat.

– Då märkte jag verkligen skillnaden. Plötsligt hörde jag fåglar och behövde inte fråga om hela tiden.

– För mig har hörapparaterna fungerat bra och jag använder dem hela tiden.

Senare gick Rikspolisstyrelsen ut med en rekommendation till trafikpoliser och alla andra bullerutsatta grupper att kontrollera hörseln för att dokumentera eventuella hörselskador.

– Då gjorde jag det och sedan skrev jag en arbetsskadeanmälan, men det blev nej från Försäkringskassan. Deras försäkringsläkare tyckte inte att jag hade utsatts för buller tillräckligt länge och räknade upp olika fritidsaktiviteter som kunde ha orsakat skadan. säger Leif Östberg.

– Dessutom var det aktiviteter som jag aldrig har ägnat mig åt, till exempel jakt och att köra motorcykel. Min fritid har varit utan skadligt buller.

Leif tog kontakt med facket och fick hjälp att överklaga beslutet genom LO/TCO:s rättsskydd. Han har arbetat som polis sedan början av 1980-talet och sökte in till polisskolan i samband med militärtjänstgöringen.

– Det var mest en tillfällighet att jag blev polis. Jag och en kompis åkte in och ansökte och så hamnade vi på polis­högskolan.

– Jag jobbade som utryckningspolis i Eslöv i 20 år och det är svårt att komma ihåg och att dokumentera allt som har hänt.

Jag fick stoppa in patroner i öronen och hade tinnitus i tre, fyra dagar efter konserten.

Leif funderade och kom fram till flera tillfällen då han utsatts för höga ljud. Till exempel när en kollega avlossat två vådaskott, avlivning av djur i samband med trafikolyckor, när polisbilssirener oväntat gått igång och inte minst en Gyllene Tider-konsert 1981.

– Jag skulle stå mellan kravallstaketet och bandet. Dom spelade extremt högt och då hade man inga hörselskydd. Jag fick stoppa in patroner i öronen och jag hade tinnitus i tre, fyra dagar efteråt.

– Dessutom har jag under arbetet som trafikpolis stått mycket ute på vägarna när det har passerat tung trafik.

Leif Östberg säger att det i dag finns en helt annan medvetenhet om problemet inom Polismyndigheten och att man nu till exempel alltid gör hörseltest när man börjar utbildningen.

– Det var tur för mig att det fanns hörseltest från när jag mönstrade och att jag började direkt efter lumpen så att det fanns dokumenterat att jag hade perfekt hörsel.

Det tog ändå fyra år innan Leif till slut fick hörselnedsättningen godkänd som arbetsskada.

– Efter att Försäkringskassans omprövningsnämnd kommit fram till samma beslut som tidigare tog vi det vidare till Förvaltningsrätten. Jag lämnade också in utökad dokumentation och ett utlåtande från en audiolog.

– Audiologen slog bland annat fast att man inte kan säga exakt hur många år det tar att få en hörselskada och att beror på hur känslig man är.

Då ändrade sig Försäkringskassan och gav Leif rätt. Han fick en engångsersättning på 44 000 kronor samt rätt till ersättning för batterier och kostnad för hörapparat samt för ny hörapparat när det behövs.

– Det kändes väldigt bra. Jag var den lilla människan mot Försäkringskassan och fick rätt, men jag hade aldrig klarat det utan hjälp från juristerna.

Leif rekommenderar alla som har råkat ut för ett tillbud med höga ljud på arbetsplatsen att göra en anmälan.

– Alla får inte nedsatt hörsel och det kanske inte märks något direkt, men det är viktigt att få det dokumenterat.