Tänk om Gerda Meyerson kunde se oss nu.
Tänk om hon som startade alltihop 23 februari 1921 kunde se vilken resa HRF har gjort under de gångna 100 åren! Om hon kunde se hur vi lever i dag, med hörselvård, hörteknik, textning, hörselklasser, skrivtolkade videomöten…
Mycket är långtifrån perfekt. Men jag är övertygad om att hon skulle vara stolt över vad vi har åstadkommit. Hennes dröm om arbete, skola, hörselvård och delaktighet för alla hörselskadade är faktiskt inom räckhåll.
Häromdagen fick jag frågan om vad jag tror att kommer att hända under de kommande 100 åren. Det är en kittlande tanke.
Jag tror att teknikutvecklingen kommer ge oss allt större möjligheter. Vi ser hur AI-teknik öppnar för mer textning, det pågår försök med helt inopererade cochleaimplantat – och det talas om smarta hörapparater som vi kan styra med tanken.
Oavsett vilken riktning utvecklingen tar är det viktigt att vi människor är och förblir huvudsaken. Tekniken ska förbättra våra liv, vår kommunikation. Den ska utformas för oss, inte tvärtom.
Men hur blir det med HRF? Finns vi kvar om 100 år? Ja. Utan tvekan. För även om samhället och tekniken utvecklas kommer människor alltid möta olika utmaningar, möjligheter och frågeställningar när det gäller hörsel och kommunikation. Även 2121 kommer vi att vilja samlas i en gemenskap som präglas av kunskap, delaktighet och strävan efter ett hörselsmartare samhälle.
Det tror jag. Vad tror du? Skriv gärna till mig och berätta vad du hoppas på för framtiden. Jag är nyfiken: Vad är din hundraårsdröm?