– Ekonomi får inte vara avgörande i sjukvård

I början av året publicerade Sydsvenska Dagbladet ett flammande debattinlägg där Anders Jeppsson, läkare i Lund, frågade politikerna i Region Skåne vad han ska göra när hans hörapparater gång på gång slutar fungera och han inte får dem åtgärdade.

– Ska regionstyrelsens ordförande betala för min förlorade inkomst när jag inte kan arbeta på grund av att hörapparaterna inte fungerar, undrade han.

Han tycker det är obegripligt att Region Skånes politiker i fjol beslutade att behålla systemet med hörselcheckar trots att det dömts ut av Socialstyrelsen, Statens Medicintekniska råd, hjälpmedelsutredningen, Hörselskadades Riksförbund samt regionens egen utredning.

Politikernas lösning på problemet är mer information, något som Anders Jeppsson avfärdar som absurt.

”Det går inte att ’informera’ bort ett dysfunktionellt system”, skriver han i debattartikeln.

Som hörapparatanvändare och boende i Region Skåne har Anders Jeppsson sett utvecklingen sedan hörselcheckar infördes 2011. Fritt val, som det heter, skulle öka tillgängligheten och göra det enklare att få hjälp med hörapparater.

– I början fanns flera små oberoende mottagningar men efterhand har många av dem blivit uppköpta av de stora hörapparattillverkarna och nu är det i stort sett två fabrikat som dominerar.

Som barn hade Anders Jeppsson ofta öroninflammationer och det är orsaken till att hans hörsel är nedsatt. De återkommande inflammationerna orsakade cholesteatom, pärlcystor som bildas av döda hudceller som blir kvar i mellanörat i stället för att rensas ut på naturligt sätt. Detta kan ge upphov till infektion, lockkänsla, flytning och nedsatt hörsel.

– Jag höll det torrt och tog antibiotika om det blev inflammerat för att det inte skulle förvärras.

Pärlcystor i öronen kan behöva opereras bort efter några år och så blev det också för Anders Jeppsson.

– Mitt vänsteröra opererades i början av 1990-talet. Vid undersökningen inför operationen upptäckte man att jag hade benröta. Det är egentligen livsfarligt och brukar göra jätteont, men jag hade inte märkt något förutom att jag varit lite öm bakom örat. Antagligen var det inte så ilskna bakterier jag hade.

Vid operationen sattes konstgjorda hörselben och konstgjord trumhinna in.

– Det blev bra och fungerade okej, men 2010 upptäckte de att trumhinnan var sprucken. Det kan bli så och ibland fungerar det ändå. I mitt fall blev det en ny operation.

Första paret hörapparater höll i tre år, sen började de krångla.

Anders Jeppsson hade då fått allt svårare att höra på möten och samtal med flera personer. Han ville ha hörapparater.

– Jag fick bråka lite för att få hjälp eftersom man inte ansåg att min nedsättning var tillräckligt svår.

När han gjorde utprovningen hade systemet med Fritt val införts i Skåne. Han valde en mottagning i Lund och var nöjd med den hjälp han fick där.

– Första paret hörapparater höll i tre år, sedan började de krångla hela tiden. Jag lämnade in dem för reparation men när jag fick tillbaka dem var de lika dåliga.

När mottagningen inte kunde lösa det kontaktade han grossisten för fabrikatet. Bemötandet han fick där gjorde honom så missnöjd att han gjorde en IVO-anmälan (Inspektionen för vård och omsorg). På IVO hävdade man att hörselvård och hörapparater inte var deras bord men det argumentet köpte inte Anders Jeppsson.

– Jag var tvungen att läsa lagen för dem och då tog de motvilligt upp min anmälan. Men det som hände var att de utsatte butiken i Lund för granskning Den hade ju fungerat utmärkt. Grossisten lämnade de däremot ifred.

– Till slut ringde jag upp koncernchefen. Detta ledde till att min audionom bytte ut de krånglande apparaterna till ett annat fabrikat och sedan dess har det fungerat bra, även om jag märker att hörseln blir lite sämre.

Även om han tycker att utredningen i det här fallet inte granskade det som den skulle anser han att det är viktigt att anmäla till IVO.

– Man ska klaga när vården inte fungerar, menar jag. Att hörapparaterna hela tiden krånglade påverkade mig väldigt mycket. Jag vill poängtera att mitt missnöje gäller grossisten och det bemötande jag fick när jag var i kontakt med dem. Min audionom har varit bra och jag har inget emot butiken i Lund.

Han är nöjd med att han inte gav upp men vet att många inte kan eller orkar ta striden mot företag och myndigheter.

– En läkarkollega jag träffade för en tid sedan berättade att han hade slängt sina hörapparater i byrålådan, eftersom han var så trött på att de inte fungerade. Och han är ändå en mycket stridbar person. Men när det gällde hörapparaterna hade han gett upp.

I sitt yrkesliv som läkare har Anders Jeppsson tagit många fighter mot chefer, beslutsfattare och politiker.

Han växte upp i nordvästra Skåne. Att han skulle bli läkare var inget självklart val, ingen i hans familj jobbade inom vården.

Jag ville göra nytta och längtade ut i världen.

Men han började på läkarutbildningen i Lund och så småningom blev det studier i folkhälsovetenskap och global hälsa i Uppsala.

– Jag ville göra nytta och längtade ut i världen.

Han gjorde han sin AT-tjänstgöring i Timrå, utanför Sundsvall. Där fortsatte han sedan och blev chef för vårdcentralen.

Men drömmen om att komma ut i världen fanns kvar och när Världshälsoorganisationen, WHO, sökte läkare för ett projekt att förbättra vaccinationerna för barn i Zambia tog Anders Jeppsson chansen.

Om han numera tar strid mot regionpolitiker i Skåne så var det på den tiden makthavare i internationella organisationer som han behövde tampas med. De satt i Genève eller New York och fattade beslut som fick stora konsekvenser i länder där en stor del av befolkningen levde i fattigdom.

Han berättar att han flera gånger gått emot ledningen, bland annat under uppdraget i Zambia.

– Många barn fick allvarliga komplikationer efter vaccinationer, dödligheten var stor. Vi fick i uppdrag att ta reda på orsaken och de flesta ansåg att det måste vara fel på vaccinet. Men jag åkte runt i byarna och såg vad de hade för utrustning. De använde flergångssprutor som de inte kunde sterilisera ordentligt. Orena sprutor gav infektioner och svåra sjukdomar. Vi krävde engångsmaterial, men chefen i Genève försökte tysta ner det. Engångsmaterial ansågs vara för dyrt. Men då gick jag till den lokala chefen i Zambia och förklarade hur det låg till och han såg till att det infördes engångsmaterial på ett par mottagningar. Då försvann komplikationerna och inga barn dog av vaccinationerna.

Det här ledde till att flergångsmaterielen försvann globalt inom vaccinationsprogrammen. När man tittade på kostnaderna så visade det sig också att engångsmaterial inte var den tunga utgiften, det som kostade var vaccinet, berättar Anders Jeppsson. Det här är något han berättar om i den bok han just nu lägger sista handen vid. Arbetstiteln är ”Leva en dag till – en läkares resa med grävande epidemiologi”.

Ekonomin får inte vara det avgörande i sjukvård, slår han fast och rabblar upp fler exempel från åren i Afrika där satsningar som inledningsvis avfärdats som väldigt kostsamma visat sig vara effektiva mot sjukdom och dödlighet.

Han blev kvar i Afrika i 15 år. Efter Zambia jobbade han i Etiopien, Uganda och Tanzania. Familjen var med och hans sex barn, med två olika mödrar, har delvis växt upp utomlands.

När han kom hem till Sverige började han arbeta som allmänläkare i och kring Lund. Vården i Sverige var då inne i en förändringsfas som innebar ökad administrativ börda för läkare och Anders Jeppsson överhopades av krav på redovisning och rapportering.

Arbetsmetoden, New Public Management, NPM, (resultatstyrning), är hämtad från det privata näringslivet och började användas inom offentlig verksamhet i syfte att öka effektiviteten.

– Till slut blir det som en upp- och nedvänd pyramid där resurserna går till administration och kontroll medan kärnverksamheten urholkas. Detta är något som sker både inom skola och vård, säger Anders Jeppsson.

Under många år har han varit en kritisk röst mot NPM i offentlig verksamhet.

–Det är dags att börja ha mer tillit till professionen, tycker han.

68 år fyllda fortsätter han att arbeta deltid, dels som läkare, dels med forskning på enheten för medicinens historia vid Lunds universitet.

Även om han varit med om pandemier tidigare så har ingen varit i närheten av dagens situation med corona.

– Inget har varit lika smittsamt. Ebola har hög dödlighet men smittar bara vid beröring så det går inte att jämföra.

Restriktionerna påverkar naturligtvis även hans vardag. Det blir möten på telefon och digitalt vilket ibland är ansträngande ur hörselsynpunkt. Social samvaro minimeras.

Men det är en intressant tid för en forskare i medicinens historia.

– Eftersom allt är nytt så lär vi oss efter hand hur viruset fungerar. Vad som är rätt eller fel väg att gå vet vi inte än, säger han.

Han ser fram emot en återgång till en mindre begränsad tillvaro med klassiska konserter, resor och samvaro. Men stora sammankomster är inget han längtar efter.

– När många pratar är det väldigt svårt för mig att höra, konstaterar han.